Angelica Granström

Kategori: Tänkvärt

Hälsa är inte kilokalorier

Ibland eller jag menar ofta kan jag bli så trött på den eviga kalori och smalhet hetsen i vårt samhälle. Värdet räknas i om du är smal eller inte och maten du stoppar i dig räknas i siffror och inte i näring. Jag blir så sjukt jäkla trött på det. För sanningen är att det är just det som får oss att må dåligt, tvivla på oss själva och tappa begreppet vad hälsa egentligen är.

För några år sedan var jag likadan. Jag trodde att ju smalare jag var ju bättre var det. Ju mer lyckad var jag. Även om det slutade med en vikt på fyrtio kilo på en nästan hundrasjuttiotre centimeters tjej vilket ledde till en kropp och ett psyke som inte mådde bra alls. Med ett liv där jag hade ena foten i graven, och det trodde jag skulle göra mig lycklig?! Eller målet där ju färre kalorier desto bättre som jag vet många tror, men det slutade med stora mängder näringsbrist, ångest över mat och ett borttappat minne där jag inte mindes hur det var att tugga mat. Är det så vi vill att det ska sluta? Att fler och fler går in i destruktiva beteenden där de sätter sitt eget liv i fara? NEJ! Jag vill inte att fler människor ska behöva utsätta sig för det.

Vad är kalorier? 
Det vi pratar om när vi snackar kalorier är inte en kalori utan kilokalorier ( kcal). Vilket begreppet vi räknar ut energin från maten vi äter. Kilokalorier finns i all mat, precis som maten är fulla med näringsämnen som vi behöver. Varför är kilokalorier då ett begrepp som skrämmer oss? Självklart ska vi hämta dem från rätt näringsämnen och undvika att få i oss för mycket av ”tomma kalorier” men kilokalorier är bara ett begrepp av vår energi. Så varför är det så läskigt? Varför är så många i vårt samhälle så fast i ett kaloritänk när det är något vi inte ens behöver tänka på? Det är näringen som är viktig, inte energibegreppet. Näringen är viktigare än antalet kalorier.

Jag hoppas att ni alla tar en tankeställare innan du uttalar ordet kalori igen. Innan ni påpekar hur många kcal någonting innehåller eller innan ni vänder på paketet. För inget av det är viktigt. Det är sjukt att vår värld har blivit så…sjuk. Det är inte sunt för någon att räkna eller ha ett kaloritänk som surrar i huvudet. Ät bra och varierad kost som är fullproppad med näring utan att bry dig om vad kalorimängden säger så kommer din kropp och ditt psykiska mående må superbra!

För kom ihåg – Kalorier är inte lika med hälsa, hälsa är lika med näring. Hälsa är när du mår bra likväl i kroppen som i psyket. Så kom igen nu, släng kaloritänket i väggen och fokusera på att få i dig bra med  näring istället.

 

Grattis på fars-dag alla fantastiska pappor!

Idag är det fars-dag! Så jag vill ge ett stort grattis till alla pappor som förtjänar det. Ett extra stort grattis till Mats som är den jag ser som min pappa. Han är den som tog över papparollen när min biologiska pappa övergav mig och den jag har en pappa-dotter relation till. Att vara pappa handlar inte om biologi utan om relationer. Att ta hand om sina barn och stötta dem genom livet och det är precis det han har gjort till skillnad från min biologiska pappa. Så grattis till alla fantastiska pappor därute som förstår vad det innebär att vara pappa och som alltid kommer finnas där för sina barn.

Från sockerberoende till Hälsofreak

Idag är jag hälsofreak och älskar träningen enda ut i varenda hörn av min kropp och mig själv. Jag älskar allt som har med hälsa och träning att göra och tycker det är superviktigt att vi tar hand om oss själva både fysiskt som psykiskt. Ett liv utan träningen skulle inte vara ett fullvärdigt liv för mig och att äta bra och hälsosam är minst lika viktigt för mig. Jag ser mig själv och alla andra i min omgivning gör det också som ett riktigt hälsofreak. Men så har det inte alltid varit, jag har gjort motsatsen till hälsa och utsatt min kropp för mängder av risker. 

-

Först var det anorexin. Jag åt inte tillräckligt och var grovt underviktig och undrnärd vilket utsatte min kropp för fara. Jag var orkeslös, jag svimmade konstant, mitt hjärta kämpade hårt för att inte sluta slå. Många av mina organ var i dåligt skick. Inte nog med det så mådde jag som sämst psykiskt. Jag var djupt deprimerad och brydde mig inte om jag dog. Anorexin kunde ha tagit mitt liv! 

Jag bestämde mig och kämpade mig upp från botten. Jag gick upp i vikt och kroppen reparerades så mycket som den kunde. ( Mitt hjärta är dock inte helt okej som en för en fullt frisk människa, men jag lever och det fungerar bra för det mesta) Jag reperade min hjärna också med terapi och en ren viljestyrka och slog mig fri. Men någonstans där skapade jag ett nytt beroende som också blev destruktivt - Sockerberoendet. 

Under jullovet 2012 så släppte jag kontrollen över maten och vågade äta exakt hur mycket och vad jag ville. Jag åt mängder av socker varje dag det jullovet. Jag kanske behövde det då för att se att det inte var farligt men när jag började överdosera sockret och blev beroende av det då blir det också farligt. 

När jullovet var slut fortsatte jag äta socker varje kväll, jag kunde inte sluta. Jag hade blivit sockerberoende, på riktigt! Jag vände på dygnet helt och hållet eftersom jag fick sådana sockerkickar att sömn var omöjligt. Men jag var trött konstant när jag inte fick i mig socker och det var en ren omöjlighet för mig att koncentrera mig i skolan för att jag var så trött. På utsidan såg jag ut att må bra då jag hade en bra vikt men inuti mådde min kropp skit. Och det var pga alldeles för mycket socker som gjorde att min kropp inte mådde bra. Det tog på mig psykiskt också, för jag började även må riktigt dåligt psykiskt igen. 

Något jag verkligen kommer ihåg som gjorde att jag fick upp ögonen för problemet var att en kväll då jag inte fått i mig något socker började må otroligt dåligt fysiskt. Jag kände mig sjuk och något var otroligt fel i hela kroppen. Jag tog fram godispåsen och började äta och då mådde jag bra igen, allting försvann. Då insåg jag att något inte stod rätt till, att jag var beroende. För fick jag inte socker på en dag fick jag abstinens, jag kunde känna mig sjuk, bli irriterad, få ångest eller vad som helst. Sockret blev en drog för mig.

Sockerberoende kan liknas med ett drogmissbruk. För när du äter socker producerar kroppen dopamin vilket är desamma som vid andra droger. Det ger signaler att du bara vill ha mer. För mycket socker kan leda till en rad med sjukdomar då det vita sockret kan skada organen enormt. 

Jag bestämde mig iallafall för att göra något åt det. För det var fel, det kunde inte fortsätta såhär. Jag kunde inte må såhär dåligt. Så jag drog ner på sockret och började träna. Och det var ett av mina livs bästa val. För det fick mig att må bättre. Och idag mår jag bättre än någonsin. 

Jag skulle aldrig utsätta min kropp för det igen. Jag är idag väldigt noga med att hålla en hälsosamlivstil och det sker ganska naturligt för mig nu. Det går att avvänja sig från socker och när du väl har slutat tappar du suget. Du måste bara lära din kropp vad som är bra att äta och vad som inte är lika bra. Jag känner sällan sockersug numera, jag äter någongång ibland. Men godis äter jag aldrig. Finns verkligen ingen lust i mig att köpa en påse lösgodis, numera gör det mig mest äcklad. Jag äter mörk choklad helst om jag vill ha lite socker eller naturgodis eller lite Ben and Jerrys. Men allt är i normala mängder som gör mig och min kropp bara gott. Jag äter såsom jag vet att jag mår bra av. 

Det går att må bra igen, det går att hitta DIN livsstil som du mår bra av. Det tog en tid för mig, men nu vet jag exakt hur jag vill leva. och det är den här hälsosamma livsstilen som jag har nu. För det är precis vad det är, en livsstil som ska fungera livet ut. 

 

 

 

Be like snow - beautiful and cold

Vinter 2014

Som ni kanske redan vet så avskyr jag höst. Det finns inget värre än den årstiden vi är i nu. Den får mig att bara vilja hata, jag blir irriterad och så trött på allting. Jag tänker allt i svart och vitt, ser sällan gråskalor. Därför älskar jag sommar och vinter och ser ner på höst och vår. Antingen vill jag ha tjugofem-trettio grader varmt och strålande sol eller minusgrader med vit skimmrande snö. Så fort snön lägger sig på marken känns allt lite lättare så jag ser fram emot vintern. Tänk bara att få leka i snön med Russi eller se snön lysa upp mörkret. Den vita snön är väldigt vacker och ger mig alltid ett lugn. Det enda jag fasar för i vinter är kylan, men jag har min tjockisjacka så får försöka klara mig. Och ishalkan är jag heller inte så positiv till då jag alltid halkar och skämmer ut mig själv. Haha. Men annars känns vintern med snön positiv. 

 

#bananpartiet

Ben & Jerry Satisfy my bowl 

Detta måste seriöst vara den godaste glassen Ben & Jerry eller hela glasshistorien har åstadkommit. Bananglass + caramel & cookie swirls + chokladbitar = munorgasm! Hur jäkla perfekt låter inte det?! Älskade bananer kan man ha i allt. 

Lördag 11 Oktober 2014
Godmorgon lördag! Idag är det den internationella flickdagen, glöm inte att ställ er bakom den och att alla flickors rättigheter är lika viktiga. #förhenne. Allt för många flickor gifts bort i unga år och förlorar sin framtid. Ställ dig emot det här! 

Jag måste åka och köpa en ny laddare idag, min iphoneladdare gick sönder inatt, kul! Men vad ska man göra, bara att köpa en ny. Ikväll ska jag träffa pojkvännen och vilodag från gymmet idag men så är jag igång imorgon igen. 

Glöm inte att stödja keyyo och Bananpartiet på instagram. Lägg upp en selfie med en fairtrademärkt produkt och hashtagga #bananpartiet så samlar vi ihop bilderna till en namninsamling för att certifiera Stockholm till en Fairtradestad. Glöm inte! 

 

Självskadebeteende

Någon som såg Uppdrag Granskning om tjejer med självskadebeteende om vårdas på rättpsyk? Om inte så finns repotaget HÄR.

Jag tyckte det var väldigt bra av Uppdrag Granskning att ta upp detta till ytan. Att detta är ett problem som finns bland oss i vårt samhälle. Men det var väldigt hemskt att se , att detta faktiskt är något som förekommer. Jag har själv aldrig vårdats på rättpsyk ( tack o lov) men jag var sjuk i många år i självskadebeteende och ätstörningar och jag vet hur svårt det är att behandla självskadebeteende. Jag har legat inlagd med tvångsvård och blivit utsatt för tvångsåtgärder som fasthållning av flera personal och legat fastspänd i bältesäng ett flertal gånger under kort tid. Men detta var pga min ätstörning då de var "tvugna" att spänna fast mig för att ge mig sondnäring. 

I självskadebettendet har jag aldrig egentligen fått någon riktig hjälp. Personalen lindade mina armar och jag rev upp för att skada mig på nytt. Under mina svältperioder i anorexin blev självskadandet mindre men så fort jag började äta igen och må sämre psykiskt så kom beteendet tillbaka. Och ärligt talat så vet jag inte vad man kan göra för att hjälpa en person med självskadebeteende, för att gipsa armar och bälta gör ju inte beteendet mindre, snarare värre tror jag. Ibland behövs tvångsåtgärder för att rädda liv. Men det måste finnas lösningar som lindrar beteendet, för det är just vad det är , ett beteende. Ett destruktivt beteende. För om du stretar emot patienten hela tiden och bara använder dig av tvångsåtgärder mot patienten så kommer självskadebeteendet bara förstärkas. Som de sa i programmet att när flickan rymde så sprang de MED henne istället för att jaga henne. Eller han som sa att man följde med i rörelserna istället för att hålla fast. Det handlar om att hitta ett lugn för att sedan kunna bryta beteendet. Men det är svårt, jävligt svårt. 

Sen är självklart alla patienter individer med olika svårigheter och fungerar på olika sätt. Men tvång ska inte vara lösningen utan det måste finnas andra sätt man kan göra. Och att låta en kvinna vara fast i gips är helt ofattbart i mina öron, det är förnedring på högsta nivå. 

Självskadebeteende är väldigt svårt att behandla. Du måste verkligen finna viljan själv att sluta. Och även om du vill så kan du ändå inte sluta när ångestpåslagen blir för höga. Så vad ska personalen och anhöriga göra? Men det handlar om att lära sig bryta ett beteende. 

Jag vet inte om jag kan påstå att jag är fri från mitt självskadebeteende. Vet inte om jag någonsin kommer våga påstå det. Men har inte rört ett rakblad på väldigt väldigt länge.  Men jag får impulser men jag kan hantera dem nu. Men jag vet också att jag kan få återfall och så är jag där igen. Jag litar inte alls på mig själv i det. Och det är ju det som är så komplicerat med psykiska problem, man vet aldrig om återfallen kan lura bakom hörnet. Men än så länge har jag kunnat hantera det. 

Men vad tyckte ni om Uppdrag Gransknings repotage? Och hur tycker ni att man ska behandla svårt sjuka självskadepatienter? Är tvångsåtgärder rätt? Är det bra att placera dem på rättpsyk? 

Val 2014

Imorgon är det val till riksdag, kommun & landsting. Jag hoppas ni alla över 18 år tar ert ansvar och röstar för ett bra och tryggt Sverige. Jag hoppas ni varken ger SD eller F! chansen att få vara med i rikdagen. Och så skippar vi gärna en röd/grön regering, right?! 

Jag tror på ett samhälle med ökad trygget, fria val för individen och jämställdhet utan manshat. Och självklart ett samhälle där alla är välkomna oavsett kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning.  

Håller du med mig? Tveka då inte att ge den blå alliansen din röst. 


ALLIANSEN BEHÖVER DIN RÖST FÖR ETT TRYGGT OCH FRITT SVERIGE! 

 

Darför bör man rösta på F!

Titta på den här videon om ni ännu inte kommit fram till vad ni ska rösta på! Jag funderar faktiskt på om jag ändå ska lägga min riksdagsröst på F!. Mina åsikter riktar sig verkligen åt höger, jag är folkpartist i alla tester och står för deras politik. Det enda jag håller med F! om är jämnställdhetsfrågan. Men som Simon Lusetti säger " F! behöver vara med i riksdagen för att de andra partierna ska få upp ögonen för jämnställdhetsfrågan." Och de kommer ändå inte ha så mycket att säga till om. Men i dagsläget behövs de komma med som det ser ut nu, och med tanke på att SD har blivit så stora. 

 

 

 

 

 

 

 

 

#överminstoltakropp

Ingen har väl vid det här laget missat Molly sandéns nya låt "Freak". Och hennes hashtag #överminstoltakropp. Men jag tänkte ändå dra upp det i det här inlägget då jag tycker det är otroligt viktigt och framförallt pga jag själv har varit i den situationen då jag hatat min kropp mer än allt annat och skadat den på så många olika sätt. 

Idag är det otroligt många unga som mår dåligt och många framförallt tjejer gör det pga sin kropp. När jag var tonåring kände jag samma sak, som gjorde mig sjuk. Jag hatade den så mycket att jag slutade äta och kom in i desttruktiva beteenden och jag blev fast. Därför är Molly så otroligt fantastisk som kommer med den här hashtagen och visar att man ska vara stolt över sin kropp hur den än ser ut. För du är varken för kurivig eller för smal, jag vet att det låter klyshigt men du är vacker på ditt unika sätt. Och ens kropp är ingenting man ska behöva må dåligt över. Är du frisk och kroppen mår bra så är den som vacrast. Vikt eller figur har då ingen betydelse. För det är i huvudet du måste förändra om du ska lära dig tycka om din kropp och då är Mollys kampanj fantastisk. 

Försök att styra undan dessa dumma tankar som säger att du är "ful" eller "tjock" eller "platt". Du är vacker. Glöm aldrig det! 


Det här är min kropp och den är fantastisk - precis som den är! #överminstoltakropp

Fear doesn't shut you down, it wakes you up

 

"Becoming fearless isn't the point. that's impossible. it's learning how to control your fear, and how to be free from it"

Att vara rädd är inte farligt. Det är inget som är konstigt och något som vi alla är ibland. Alla har vi saker vi är rädda för och jag vet hur jäkla obehagligt det är att försöka konfrontera dem. Jag är rädd för flera saker, för framtiden, för att bli sviken, för att hamna i situationer jag inte kan kontrollera, för intimitet, att bli ensam, att jag ska dö, att någon i min närhet ska dö, äckliga kryp, bränder, raketer. Att bli självdestruktiv. Ja en hel del. 

Att ha mod eller att vara tapper är inte samma sak som att inte ha några rädslor. Utan att kunna hantera sina rädslor och göra det man är rädd för. För om man inte går emot sina rädslor kommer man hellre aldrig att lära sig hantera dem. Att lära sig hantera sina rädslor gör så att man växer som person och tar sig vidare. Men då krävs det mod och det kan vara riktigt jobbigt när man är i en situation man helst bara vill fly ifrån. Men jag vet att flykt inte hjälper utan att man måste hitta sitt mod. 

Jag är en person som älskar kickar. Jag älskar att känna pulsen i blodet och göra det där som andra kanske tycker är läskigt. Men det allra skönaste känslan är när jag har kunnat kontrollera min egen rädlsa. När jag övervunnit en rädsla som jag haft sådan stor respekt för. Jag jobbar med det hela tiden - att lära mig kontrollera mina rädslor. Vissa kommer försvinna, det kommer komma nya rädslor och andra kommer alltid finnas där. Men jag låter aldrig mina rädslor styra mitt liv längre. Jag har ett stort mod i mig. Jag är en tapper tjej, det är något jag bara är. Det är något av det jag är. Jag är tapper.

 

Stop hating your body

Det där med att acceptera sin kropp

 

Det här inlägget är tillägnat till er som är osäkra över era kroppar och ert utseende. Det spelar ingen roll vad det är ni har komplex över för det här handlar om att tycka om sin egna kropp hur den än är formad och ser ut. 

Jag är nog den första som inte tänker lägga all skuld på idealet - på media & skyltdockor. Vi människor är bra på att lägga skulden på andra istället för att ta tag i problemet och göra något åt det utifrån oss själva. Med risk för att dra alla över en kam så måste jag säga att vi tjejer är experter på att hitta fel. Speciellt över kroppar. Både våra egna OCH andras. Vi letar alltid efter fel. Ett exempel är Nellie Berntssons instagram. ( Om ni inte vet vem hon är så är hon en ung topryttare & modell. Driver en av sveriges mest lästa bloggar och kämpar mot näthat. ) För ca två veckor sen la hon upp några bilder då hon plåtades i en bikini från "Triangl Swimwear". Där gick näthatarna lös. Hon var för smal, hon hade för små bröst, hon drog in magen, hon var ingen bra förebild osv osv.. Snälla?! Låt tjejen va. Det är just det här jag menar vi tjejer är experter på att hitta fel på kroppar. Och det här är ett exempel på hur lätt vi hittar fel hos andra. Och det är inte okej! 

Men sen har vi lika lätt att hitta fel hos våra egna kroppar. För smal, för tjock, för kurvig, för platt osv..listan kan göras lång. Under hela min tonår avskydde jag min kropp, min kropp var den värsta jag visste. Det var alltid något fel och jag granskade den, "bodyscheckade" & letade fel - hela tiden. Jag blev besatt och beteendet blev riktigt farligt. 

Idag trivs jag i min kropp, men jag tycker inte om den varje dag. Jag känner mig inte snygg varje dag. Ibland blir sådär kritisk och bara letar fel. MEN jag är inte besatt längre. Även de dagar jag inte tycker om min kropp så håller jag det på en sund nivå, jag vet att känslan går över. Nuförtiden är det bara en känsla jag vet går över. Men för det mesta tycker jag om min kropp - jag har lärt mig att tycka om den. Och det är inte träningen som gjort det utan jag själv. Jag började acceptera att det är såhär min kropp ser ut och nu tycker jag om den. Det tar tid, en bit i taget. Och om ni undrar hur jag gjorde? Det finns inga genvägar. Det tar sin tid. För mig handlade det om att "fake it until you make it". Titta på min kropp och säga till mig själv att jag var smal & snygg. 

 

Som jag nämde tidigare så tycker jag inte alltid om min kropp. Ibland är jag för smal och det känns som att ben sticker ut på fel ställen, ibland är jag för tjock och magen känns pluffsig. Jag tycker nästan alltid att jag har för små bröst, men ibland blir känslan värre och jag känner mig som en tioåring. Men jag vet också att jag kan inte göra så mycket åt det, det är såhär jag ser ut. 

Angående träning och kropp. Du ska inte ha som största fokus i din träning att forma kroppen om du inte är bekväm i den. Jag vet att många gör så, men träningen  kan inte ändra på din uppfattning om dig själv, det kan bara du. Visst har mer muskler gjort att jag gillar min kropp mer. Men det betyder att jag gillade min kropp innan men gillar den mer när den blir mer muskeltonad. Om ni förstår vad jag menar. Men för att trivas med din kropp måste du handla från hjärnan. 

 

Så det vi måste göra är att sluta leta fel på våra kroppar och andras kroppar. Det är vi som driver sjuka ideal när vi lägger så mycket fokus på hur våra och andras kroppar ser ut. Så låt oss börja gilla våra kroppar. För det är såhär vi ser ut och ett bra citat jag hittade. " I work out because i love my body, not because i hate it"- sant! Och det är med den inställningen man ska träna. 

 

 

 

Thank you for being my hero - It's all I ever wanted to be

Den här sommaren kommer förhoppningsvis vara de sista månaderna i Stockholm. Planen är att jag ska flytta i slutet av augusti. Till en helt ny stad, en stad när jag kan börja om. Där ingen känner mig eller vet om mitt förflutna. Där jag inte behöver vara den jag varit här. Då dessa fördomar och "rykten" som man faktiskt kan kalla det försvinner. Och det handlar om allt den jag blivit här - inte bara sjukdomen - utan allt kan börjas om där i den nya staden. 

Den här sommaren handlar väl också att jag måste förbereda mig inför att bli vuxen. Det börjar bra med en resa till cypern med Paulina. ( där jag är nu när ni läser detta) Det är min första utomlandsresa själv eller med vänner och jag bara vet att den kommer bli bra. För jag vill och jag kan. Jag får göra vad jag vill och hålla koll på mig själv. Sköta min egen ekonomi, göra det jag vill och inga föräldrar i närheten som talar om vad som är rätt och fel. För nu är jag vuxen, jag klarar mig på egen hand. och det är frukstansvärt skönt. Dessutom åker jag med Paulina som är den av mina vänner jag litar mest på. 

Jag ska även åka till Grekland med familjen och det ska också bli ett lyft för mig. För vår senaste utomlandsresa med sol och bad var 2009. Då jag åt knappt någonting och bara rasade i vikt under resan och mådde riktigt dåligt. Idag är jag frisk, äter och mår bra. 

Sen blir det augusti och jag flyttar, börjar min nya skola och får träffa nya människor som inte vet någonting om mig. Det kommer bli bra, det kommer bli så jäkla bra. 

 

Laktos

Laktosintollerans

Jag har som ni kanske vet en allergi mot laktos - lakosintollerans. Det betyder att jag saknar eller har lägre av enzymet laktas som ska hjälpa kroppen att bryta ner mjölksockret. Men eftersom det enzymet inte bildas i min kropp så hamnar mjölksockret i tjocktarmen vilket inte alls är skönt. Jag upplever då oftast enorma magsmärtor eller så blir jag dålig i magen. ( hehe...) 

Dock är laktosintollerans vanligt numera och är en väldigt enkel allergi. Det finns nästan lika många laktosfria produkter som "vanliga". När jag först upptäkte min känslighet för laktos var jag femton år och det fanns typ en laktosfri yoghurt som dessutom var i en liten förpackning. Men sen dess har utbudet ökat enormt vilket är super. På de flesta cafeér kan man dessutom beställa både med laktosfri mjölk och soyamjölk. Så att leva helt laktosfritt är väldigt enkelt. Det finns tom laktosfria glassar liksom. 

Något som dock är jobbigt är att äta ute på vissa restauranger. Jag kan aldrig beställa en pasta Carbonara tillexempel. Grädden skulle döda mig. Det är sånt jag kan tycka är jobbigt med att vara laktosintollerans. Alltid tänka på att beställa mat utan grädde i. Eller om man blir bjuden på middag sånt kan också vara jobbigt men som tur är vet min vänskapskrets om min allergi. 

Men något som är sjukt bra är att det finns receptfria lactastabletter att köpa på apoteket. Vet du med dig att du ska äta något med mjölk så är det bara att ta en sådan tablett och du stoppar själv i dig enzymet. Det är nog det bästa apoteket kunde komma med. För har jag med mig tabletterna kan jag äta ute och beställa vad jag vill. De fungerar sjukt bra. 

Som jag skrev ovan så får jag ont i magen om jag dricker mjölk eller äter något med laktos. Minns en gång för några år sedan då jag köpte en latte och hela kvällen låg och vred mig i smärtor i princip. Gjorde så jäkla ont. När jag "fuskar" och får dessa smärtor undrar jag om det är så det känns att föda barn. haha. 

Många tror att bara för att man är laktosintollerant så kan man inte ens smaka lite mjölkprodukter. Men jo det kan man. Jag klarar tex glass i en viss mängd men skulle aldrig kunna äta en hel Ben&Jerrys eller mer än en halv burk. För då brukar jag få ont. Men typ en tredjedel kan jag käka utan problem. Vanlig mjölk och yoghurt är jag känsligare och klarar inte ens ett glas. Smör klarar jag för det mesta utan problem för det är ju inte i en sån stor mängd. Dock använder jag mjölkfritt smör för att jag gillar det bätttre. 

 

Studenten

Idag är det ett år sedan jag tog studenten. Femte juni tvåtusentretton var det min tur och det blev den bästa dagen i mitt liv. Det blev verkligen ett bevis på hur långt jag kommit och att jag klarar mig trots alla motgångar. Nu har det gått ett år och jag önskar jag kunde få uppleva den dagen igen för den dagen är obeskrivlig. Alla ni som inte tagit studenten än ni anar inte vad ni har framför er. 

Kom ihåg att göra den dagen till den bästa. Gå på allting. Åk flak. Festa fram till morgonen. Det gjorde jag och dagen blev oförglömlig

<3 

Tack Mamma

Happy [swedish] Mother's day!

Min mamma är en person som betyder så otroligt mycket för mig. Det spelar ingen roll hur arg jag är på henne, hur mycket fula saker jag skriker på henne, hur mycket jag säger att jag hatar henne för innerst inne gör jag inte det och jag vet att hon alltid ställer upp för mig när det behövs. 

Jag har varit väldigt strulig under tonåren. Jag har varit sjuk och jag har mått så extremt dåligt. Dessutom revolteraden jag på tusen olika sätt men mamma har alltid försökt hantera det. Hon har ALDRIG vänt mig ryggen. Och det är jag så otroligt tacksam för. Trots alla turer in och ut på sjukhus, trots alla bråk om både mat och tonårsfester, trots att jag inte vara många steg från döden så har mamma aldrig gett upp om mig. Jag beundrar henne för hur mycket hon orkat stå ut med. Jag älskar henne även om jag aldrig säger det. 

Tack Mamma för att du alltid funnits där för mig.

Pyss