Angelica Granström

Kategori: Tänkvärt

Det där med p-piller

P-piller, att tillföra hormoner till sin kropp. Det är något jag känner att jag vill ta upp då det finns mycket diskussioner omkring det och jag som driver en blogg med fokus på hälsa  känner att jag vill förmedla min åsikt och erfarenheter kring det. 

Först vill jag säga att det är du som tjej som väljer om du vill äta p-piller eller inte. Vill du inte äta p-piller så gör det inte. Personen du ligger med har ingenting med det att göra. Men det är fortfarande viktigt att ni skyddar er om ni inte planerar att skaffa barn. Så då får ni acceptera kondomen om du inte väljer något annat hormonbaserat previtivmedel. Det finns inget måste i att äta p-piller. 

Idag finns det hur många olika märken av p-piller som helst ute på marknaden, i flera olika prisklasser. Det är viktigt att du hittar ett märke som fungerar för dig, för du ska inte må dåligt, då behöver du ett annat märke. Personligen så tycker jag att det är bättre att betala lite mer och få p-piller som man mår bra av. Jag äter yasmine28 ( inte sponsrat) och mår jättebra med dem. Jag får inga biverkningar överhuvudtaget, bra skydd mot graviditet ( om du tar dem varje dag och inte missar nåt piller) och det är jätteskönt att kunna hoppa över mensen då och då. Det är så sjukt skönt att kunna ha kontroll över mensen. Min mens är otroligt regelbunden med dessa p-piller. Jag får den exakt samma dag ( nästan tid) varje gång. Dessutom sägs dessa p-piller vara bra för hyn och mot akne och de har ingen biverkning på viktuppgång. Dock är dessa lite dyrare i prisklass men beroende på vart i landet du bor så kan det finnas ungdomsrabatt. Men jag tycker verkligen att det är värt att betala lite mer då jag mår så otroligt bra med dem. Personligen tycker jag att jag mår bättre med P-piller än utan. 

Så funderar du på att börja med P-piller och ge det en chans så tycker jag du ska kontakt med ungdomsmottagningen eller en barnmorska beroende på hur gammal du är och så kan ni tillsammans komma fram till vad som kan passa just dig. P-piller behöver inte vara dåligt, du kan må otroligt bra med dem. Så var inte rädd för att våga prova och byta märke om det ena inte kändes bra. 

 

You should know you're beautiful just the way you are , And you don't have to change a thing

Ikväll sändes första avsnitt av Top Model på kanal 11, ni kan se det här som jag ligger och gör just nu. I år har Top Model fått en helt annan vinkel och betydelse. Till stor del så handlar modellbranchen om tjejer med pinnsmal midja, stort tighgap och undervikt. En modell kom för ett bra tag sen ut med att trots att hon var väldigt underviktig så var hon inte tillräckligt smal. Hur sjukt är inte det? DET ÄR LIVSFARLIGT, DU KAN DÖ AV ATT LYSSNA TILL DESSA ORD.  Det har hänt att modeller dött pga ätstörningar för att nå upp till dessa krav, sjukt. Jag vet själv hur självsvält och ätstörningar både dödar din kropp långsamt och din mentala bit. Till slut är det bara ditt hjärta som slår långsamma slag men du som person är borta. Det är så jävla fel att visa upp dessa ideal. För därute bakom datorskärmarna sitter fjortonåriga tjejer ( och killar) och tror att det är så du ska se ut för att bli accepterad. Som får ångest över sina egna kroppar och tar till modellernas beteenden. Jag vet, för jag har själv gjort det, jag har själv varit där. Och jag vill inte att de som är fjorton år idag ska behöva känna så över sin kropp som jag gjorde. ( även om det självklart var mycket annat som också utlöste anorexin) 

Men i år är fokuset på modellerna annorlunda.  Som Jonas Hallberg sa "Om man tänker på idelaet och en kvinnas kropp känns kurvor helt rätt. Vill man verkligen se de spinkiga tjejerna som går på catwalken? Nej! Man vill ha former, man vill ha bröst, man vill ha rumpa. Mer tjejer med curves alltså" 

Sen är det självklart inte fel att vara väldigt smal naturligt eller kurvig eller hur din kropp än ser ut. Det som är viktigt att komma ihåg är att alla kroppar är fina precis som de är. Och du behöver inte ändra på varken din kropp eller dig själv för att känna dig accepterad. Det är ju det som är fantastiskt, att vi alla är unika. Vissa är smala, andra kuriviga, vissa har små bröst, andra stora bröst osv. Så radera den där kaloriappen i mobilen, ät det där du är sugen på men inte vågar, klä dig i exakt vilka kläder du vill, gå till gymmet för att du älskar känslan av träning och inte kalorierna du förbränner och titta dig stolt i spegeln och säg att du är vacker.

Och det viktigaste - 
Kom ihåg att du är fantastisk precis så som du är. ❤️

 

Fuck anorexi

Idag den 27 augusti är det 7 år sedan jag blev inlagd för första gången på en ätstörningsenhet. Första gången jag skulle spendera natten på ett sjukhus och ha vårdpersonal som bestämde hur jag skulle leva mitt liv. Den 27 Augusti 2009 satte jag och mamma foten innanför slutenvårdens tunga dörr då min anorexi och matfixering hade gått alldeles, alldeles för långt. Två veckor skulle vi stanna där, sen skulle det bli bra trodde min familj. Två veckor och sen slipper jag det här, tänkte jag. Det hela slutade med dryga fyra år på sjukhus, tvångsvård, tusentals mediciner, självskadebeteenden, så hög ångest jag inte trodde fanns och mått så dåligt att jag nästan tagit mitt eget liv. 

Men våren 2013 blev jag friskförklarad från både anorexia nervosa och depression. Jag mådde bra, jag var på väg att skapa det liv som jag ville leva utan anorexin. Dock så är en friskförklaring inte alltid ett bevis på att allt är bra. På samma sätt som det sägs att man har en smekmånad början av svälten så har man en smekmånad början av friskheten. Idag kan jag se tillbaka på tiden efter friskförklaringen med andra ögon. 2014 hade jag inte ett helt sunt förhållande till mat, även om jag intalade andra och framförallt mig själv det. Sanningen var att jag bara lurade mig själv. Det är okej att få tillbaka dumma tankar efter en friskförklaring men lura inte dig själv, gör något åt det. 

2015 är året då jag kan säga att jag blev frisk från anorexin på riktigt. Mitt förhållande till mat blev okomplicerat och för första gången så fanns det inget från anorexin som styrde min vardag längre. Men det handlar om att det kan ta tid efter en friskförklaring att bli helt frisk. Du måste jobba med dig själv och hitta det friska livet, det friska du. 

Jag är så jävla glad att jag tog tag i mitt liv och kämpade mig ur denna hemska sjukdom. Anorexi är ett rent helvete som ingen borde få uppleva. Dock så är det fler och fler som ramlar in i det och det är då så jäkla svårt att komma ur det, men det går. Det går att bli frisk, det går att leva ett liv utan dumma tankar och att kompensera mat. Men det är DU som måste göra jobbet. Och jag vet att du kommer klara det! 

 

 

 

 

 

Dags att sluta snusa?

Att förespråka en god hälsa är något jag tycker är viktigt och något som jag verkligen brinner för. Alla har rätten att må bra i sig själv och i sin kropp. För mig handlar hälsa om både den kroppsliga hälsan och den mentala hälsan och det är en balansgång som kan vara svår att nå men absolut inte omöjlig. Hjärnan och lusten säger två olika saker. Du vet vad som är bra för din kropp men lusten säger någonting annat.

 Nikotin är något som många människor i vårt samhälle faller in i och oftast (inte alltid) börjar det i unga år, redan under tonåren. Själv rökte jag under ett flertal år och jag känner flera personer som snusat i många år. Du hamnar i ett beroende som är svårt att bryta, precis som självskadebeteende eller andra missbruk.  Bara det att nikotin ses så normalt och vanligt i vårt samhälle att det inte ses lika problematiskt.  Du kan stoppa in en snusprilla under en föreläsning eller när du står i kön till kassan.  Men vi alla vet att det fortfarande inte är bra för vår hälsa men vi skulle inte vara kvar i det om det inte gav några positiva effekter. Nikotinet aktiverar receptorer i hjärnan som stimulerar hjärnans belöningssystem.

 Ett nikotinberoende handlar också om ett beteende. När du gjort någonting tillräckligt länge så är du så pass van vid det att det nästan kommer av sig själv. Du stoppar in den där snusprillan även fast du egentligen kunde ha hoppat över den. Men det är ett beteende. Därför har det uppkommit nikotinfritt snus som inte stimulerar nikotinberoendet men du får fortfarande chansen att fortsätta med ditt beteende och på så sätt lura hjärnan litegrann. ( du hittar det här) 

Känner du att du vill trappa ner på nikotinet för att bespara på din hälsa så är det en bra väg att gå. Till slut snusar du bara nikotinfritt och då kommer du se vilka positiva effekter det har.

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

#FUCKIDEAL 👊🏻

Jag såg precis Felicia Bergströms video om skönhetsideal. Den gick rakt in i hjärtat, och för mig så kanske den betyder lite extra då det är ett ämne som ligger nära mig då jag var sjuk i anorexi under många år. Jag ville så gärna vara perfekt och trodde att om jag var riktigt smal så skulle jag bli det, men som Felicia säger så finns inte perfekt utan perfekt är när du älskar och accepterar dig själv precis som du är. 

En sak hon tar upp som jag tycker är viktig eftersom jag är väldigt mån om även den kroppsliga hälsan är att vara för stor är inte hälsosamt utan att man kan behöva gå ner i vikt av hälsoskäl. Men det är enda anledningen man ska gå ner i vikt. Inte för att passa in i samhällets normer. Övervikt kan på samma sätt som stor undervikt vara en hälsorisk och därför bör man gå ner i vikt som överviktig eller upp i vikt som underviktig. För den kroppsliga hälsan. Men ALDRIG för att bli accepterad eller för att bli nöjd med sig själv. För det ska du kunna vara i vilken storlek du än är. 

En annan grej jag vill prata om som jag tycker är det viktigaste - kommentera aldrig någons kropp. Du vet inte vad den personen har gått igenom, eller varför den ser ut på ett visst sätt. Vare sig du har som avsikt att vara elak eller hjälpa så finns det ingen anledning att kommentera en persons kropp. Är man överviktig så vet man om det, är man underviktig så vet man om det. Och något som jag verkligen kan relatera till är när jag var sjuk i anorexi och blev inlagd och sen gick upp i vikt och fick kommentarer om hur friskare jag såg ut osv.. Gör det bara inte, kommentera inte någons kropp. 

Till sist vill jag bara säga att ge 15 minuter av ditt liv och se den här videon. Sen kom ihåg att du är perfekt precis så som du är och vilken storlek du än har. Låt inte media eller någon annan få dig att tvivla på dig själv och hur du ser ut. Viktnedgång är bara till för hälsoskäl inte för att passa in i det här skeva samhället. 

 

Shoppa för välgörenhet - Charityrefund.se

 

 

Ni vet kanske redan vid det här laget hur mycket jag brinner för att hjälpa andra som har det svårare än mig. Det var just därför jag valde att söka till sjuksköterskeprogrammet. Det är därför jag kämpar med allt tentaplugg för att nå den drömmen. Jag vill hjälpa, jag vill förändra. Varje år musikhjälpen sänds,  är jag med, följer och ger mitt stöd. På min handled har jag ett armband där det står " becasue i am a girl" för alla flickor ute i världen. Jag får sms från plansverige för att de vet att jag är med och stöttar. Det är så otroligt jäkla viktigt att hjälpa andra, att sätta andras smärta framför sig själv. Det är därför tårar rinner när jag ser inslag från musikhjälpen eller ilskan när jag förstår hur orättvis världen är. 

Men det går att hjälpa till att förändra. Jag har fått kontakt med " charityrefund" som är en fantastisk webbsida. Det är en sida med massvis av olika nätbutiker där du kan shoppa precis som vanligt men de ger återbäring till välgörenhetsorgansisationer. För varje tusenlapp du som medlem shoppar för går femtio kronor till välgörenhetsorganisationer. Det är ju hur jäkla bra som helst. Du shoppar i din favoritbutik men  en del av pengarna går till välgörenhet istället.

Klicka här för att bli medlem och börja shoppa för välgörenhet ( använd länken och få 50 kr att skänka på ditt första köp) 

 

 

Love me like you do ♡

Kärlek. Vad är kärlek? Min lärare i mellanstadiet frågade min klass en gång " Hur vet man att man är kär?" Till svar fick han " Är man kär så är man kär" Ett enkelt svar från en elvaåring men så sant. För kärlek handlar om känslor. Starka känslor för en annan människa. Kärlek är ingenting man kan förklara för det är något du känner. Men nu tänkte jag inte prata om kärlek och hur underbart eller svårt  det är utan vad kärlek är ur mitt perspektiv. 

Jag har alltid haft svårt att lita på människor. Det grundar sig mycket i min uppväxt och min relation med min biologiska pappa. Men under tonåren har jag haft ett flertal antal pojkvänner men ingen jag riktigt vågat släppt in helt och hållet. Det har alltid varit på avstånd och när de börjat komma förnära och passera min gräns har jag gjort slut. Jag har inte kunnat hantera det. Att låta en annan människa komma för nära mig psykiskt har skrämt mig så jäkla mycket. Jag har alltid puschat iväg dem. Och det har aldrig varit personligt mot dem, det har bara varit lättare så. 

Förra sommaren träffade jag Rickard - min nuvarande pojkvän. Jag var inte riktigt redo att inleda en relation även om jag hade varit singel i nästan 2 år då. Men det skrämde mig så mycket. Även om jag tyckte så jäkla mycket om honom så var jag samtidigt så jäkla rädd. Jag var nära att backa ur flera gånger men som tur var hade jag mamma. Mamma stöttade och puschade mig att fortsätta våga och jag tog mig över tröskeln och det är jag så tacksam över idag. 

På samma sätt som jag aldrig låtit killar komma för nära mig känslomässigt så har jag aldrig känt mig beroende av någon kille tidigare. Det har alltid varit på mina villkor och om jag inte känner för det längre har det tagit slut. Jag har sårat så många killar genom åren utan att egentligen vilja det eller vara en elak bitch. För innerst inne var jag aldrig sån utan mådde inte bra och var rädd. Jag har också alltid känt mig " självständig" och en kille skulle aldrig få styra mig på något sätt. Men idag vet jag att det handlar inte om att styra någon annan utan det handlar om känslorna man har för varandra när de blir sådär pass starka, när kärleken blir så pass stark så man tror den ska slå allt då spelar det andra ingen roll längre. 

Jag tror också jag bara varit riktigt kär två gånger i mitt liv. Första gången Martin som jag var tillsammans med när jag var sexton-sjutton år, och sen nu i Rickard. Jag vet inte vad jag hade för förvirrade känslor med de andra men jag var aldrig kär på riktigt. 

Allt är så annorlunda den här gången. Jag älskar honom så otroligt mycket och det känns som jag aldrig skulle klara mig utan honom. Om två dagar har vi varit tillsammans i ett år men det känns som det alltid har varit vi och jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom. Han är den enda jag vill ha och att förlora honom skulle bryta ner mig totalt. Hur stora bråk vi än har så är det som att kärleken är starkare. Det bästa med vår relation är att det är inte bara sex, kärlek och romantik ( även om det är mycket det också såklart)  utan det är också en stark vänskap. Vi har gjort så mycket roliga saker tillsammans och jag kan prata med honom om nästan allting. Mår jag dåligt vänder jag mig till honom och det har jag aldrig kunnat göra med någon annan pojkvän tididgare. Jag har pratat med honom om allt från min biologiska pappa, till anorexin eller andra svårigheter. Och jag har gråtit ner hans tröja när allt varit jobbigt.  Han är verkligen något av det bästa jag har och han har lärt mig att det går att lita på människor. Jag har för första gången släppt in en kille helt och hållet, jag litar på honom och kärlek skrämmer mig inte längre. 

 

 

 

Vi ska tillbaka dit igen

off. agilitytävling Västerås kennelklubb 2015-05-02

Det här var vår sista agilitytävling på ett bra tag. För härifrån åkte vi med ett ledsamt besked att det var sluttävlat och sluttränat på ett tag framöver. Russi har haft problem med hälta i vintras men veterinären hittade då inga fel och det gick över av sig själv. Trodde Russi mådde bra och träningarna och förra tävlingen har hon inte visat några tecken alls på hälta, men så kom den här tävlingen.

Första tävlingen gick bra. Vi hade så grymt kul och det var bara glädje. Sen i vår nästa start så vägrade hon starta, jag förstod direkt att något var fel. Russi vägrar aldrig starta. Hon älskar agility, det är bland det roligaste hon vet. Så gick tillbaka till henne och då var det en volontär som sa att hon haltade. Det gjorde verkligen ont i hjärtat när jag förstod att hon hade för ont för att hoppa. Hon försökte men jag stoppade henne, aldrig att jag låter henne skada sig själv. Vi fick prata med ett veterinär på plats som undersökte henne och sedan åkte vi hem. Nu var det vila som gällde och ingen mer agility på ett tag. Det gjorde verkligen ont i mig att min älskling skulle ha så ont. 

Vi fick en riktig undersökning på djursjukhuset ett par veckor senare och det var en gammal fraktur i höger baktass som läkt fel. Så nu har hon haft behandling för det och vila i tre veckors tid. Igår lekte och busade jag med henne för första gången på över en månad. Och idag gick vi en 30 minuters promenad och utan bandage för första gången. När jag är hemma från USA igen ska jag prova försiktigt att hoppa med henne. Nu ska vi gå tillbaka till agilityn i små steg. För jag orkar inte se henne må så dåligt igen. Och jag mår också dåligt när hon har ont. Så nu är det små steg som gäller så kommer vi komma tillbaka till banan igen. För dit ska vi, vi ska tillbaka till agilityplanen igen, för det är vad vi älskar. 

 

We're chasing dreams just like all the others, they are my sisters they are my brothers, i hear a voice telling just go further..

 

Det här är något av det finaste framförandet jag någonsin sett. Och kanske är det också för att jag vet historien bakom. Violetta som sjunger är dottern och German som spelar är hennes pappa. Den här låten betyder otroligt mycket för mig, det är så mycket känslor. För jag önskar, jag önskar av hela mitt hjärta att en sån här låt skulle kunna laga min relation med min pappa också.. Men jag har insett att den är för trasig för att någonsin kunna lagas.. 

Världens bästa mamma ♡

Min mamma är den finaste personen jag vet. Hon betyder i princip allt för mig och jag är så tacksam över den fina relationen vi har idag. Jag kan prata med henne om allt, och hon är den första personen jag vänder mig till om jag får problem eller bara behöver prata. 

Jag är även så otroligt tacksam över allt hon gjort för mig. Hon har alltid ställt upp för mig till 110%. Under min tonår då jag var sjuk och mådde riktigt dåligt så fanns hon ALLTID där för mig. Hon har aldrig vänt mig ryggen, hur sjuk jag än har varit, hur hopplöst allt än har varit eller hur elaka saker jag skrikit åt henne så har hon alltid funnits där. Hon har funnits där för mig i mina mörkaste stunder men även följt med mig hela vägen fram till ett friskt liv. Hon fanns där för mig när jag låg inlagd med tvångsvård och bälte. Men också nu om jag är ledsen över att jag bråkat med min pojkvän. Och att bara umgås med henne värderar jag väldigt högt, som när vi tar en fika på stan eller ett glas vin på en bar. Eller att bara sitta och prata med henne betyder så sjukt mycket för mig. 

Hon stöttar mig i alla lägen och det är jag så otroligt tacksam för. Hon är världens finaste mamma och jag skulle aldrig kunna tänka mig en annan mamma. Hon är världens bästa!  

 

Hoppet är det sista som lämnar människan

Jag tror på att drömmar är något av det värdefullaste vi har. Tappar man sina drömmar och hoppet om dem, ja då förlorar man allt. Som uttrycket säger " Hoppet är det sista som lämnar människan" och ja, det stämmer till 110%. Jag tänker aldrig släppa hoppet om min dröm, jag har insett nu vad det är jag vill mest av allt i hela världen och jag har bestämt mig nu, inget eller ingen  ska få stå i vägen för det. 

När man är liten så drömmer man så jävla mycket. Man tror på framtiden och det är så mycket man vill göra. Så var iallafall jag. Men vad händer när vi växer upp? Varför är vi inte lika fast beslutna om att vi kommer lyckas. Som att flytta till andra sidan jordklotet eller bli en berömd sångerska. För att vi börjar tänka dumma tankar som vad som är logiskt, vi börjar tänka vuxet. Vi börjar kritisera våra drömmar. Jag vet att många vuxna fortfarande håller fast i sina drömmar som tex, de som söker idol och jag berömmer dem för det. De är så jäkla duktiga. Som inte ger upp som fortsätter kämpa för vad de vill. Jag tycker verkligen det är ascoolt och det är något att se upp till. 

Igår kväll mådde jag inte så bra av olika anledningar och jag åkte hem till min pojkvän och vi satt och pratade om bl.a det. Om drömmar och att inte ge upp dem. Hur mycket jag än försöker intala mig själv att det är den där högskoleutbildningen jag vill ha så leder det alltid tillbaka till den här andra drömmen. Som är det jag vill mest av allt i hela världen. Visst vill jag ha en högskoelutbildning och jag brinner verkligen för den utbildningen jag har sökt. Det är något jag verkligen vill jobba med, men det är inte min högsta dröm. Men för att nå min dröm så måste jag först ha en utbildning så jag kan få ett fast jobb. Vi pratade om det igår och jag insåg att det är dit jag ska. Jag tänker inte förneka den här drömmen något mer, jag tänker kämpa för den. Även om det är en tuffare väg att gå.  Min pojkvän är stark nog att kämpa för sin dröm, jag tänker vara minst lika stark och kämpa för min. 

Glöm inte bort era drömmar, för det är det värdefullaste ni har. Förlorar ni drömmen, förlorar ni allt. Sluta aldrig tro, sluta aldrig hoppas och framförallt sluta aldrig kämpa för att nå er dröm. Vi alla har förutsättningarna för att nå dit vi vill, det gäller bara att ta sig runt eller rakt igenom motgångarna. Jag har en skylt i mitt rum som hänger över sängen som jag köpte i Sundsvall för några år sedan, där står det " Förverkliga dina drömmar" och det är precis vad jag kommer göra.  Kom igen nu, nu ska vi kämpa för vad vi vill! 

 

Det är en delad värld vi delar

Nu är musikhjälpen över för i år och alla människor som har engegerat sig har varit så fantastiska. Musikhjälpen sprider kärlek och visar att vi kan hjälpa varandra, att vi är skapta för att stå upp för varandra. Det spelar ingen roll vart i världen man bor eller vilken hudfärg man har , vi är alla samma människor men med olika förutsättningar. Musikhjälpen får mig att känna hopp för mänskligheten igen. Jag blir helt lycklig inuti när jag ser Sveriges engemang att hjälpa till. 


musikhjälpen.se

I år fick musikhjälpen ihop 30 489 975 kr och 235 000 engemang! Det är helt sjukt och det gör mig så jäkla glad! Vi är mycket starkare än de som hatar och det är musikhjälpen ett bevis på. 

Årets tema  var att stoppa spridningen mot HIV. Ett ämne som glömts bort och som aldrig pratats om. HIV och Aids har blivit tabu och människor vågar inte prata om det. Människor vågar inte ta hjälp - så ska det verkligen inte vara! Något jag lärt mig under den här veckan är att mediciner mot HIV finns och man kan leva ett normalt liv med dem MEN de når inte ut till alla som behöver dem. 

Hiv smittas via oskyddat sex, sprutor, blod  eller en mamma kan överföra till sitt barn via graviditet. Var femtonde sekund smittas någon med hiv vilket är ca 6000 personer VARJE DAG. Trettiofem miljoner människor lever med HIV och förra året dog FYRATUSEN människor i AIDS. Detta är verkligen inte okej! Utan mediciner så dör man, människor i min egen ålder dör helt i onödan! Och kom ihåg att bara femtio kronor kan räcka till en månad av bromsmediciner i länderna söder om sahara!

Något som verkligen gör ont, jävligt ont är hur Hiv-smittade personer blir bemötta. Och hur framförallt tjejer lever i vissa länder. Hur jäkla långt ifrån ett jämställt samhälle det finns. Vi i Sverige har kommit långt även om vi har sjukt mycket kvar så har vi kommit en bra bit i jämfört med vissa länder. Tjejer får inte säga nej till sex. Tjejer blir våldtagna och det ska vara okej. Det blir våldtagna och sen blir de smittade av HIV. Och pga skammen eller att människor som vänner och familj vänder sig emot dig och du blir helt jäkla ensam och den rädslan gör att du inte vågar söka hjälp. Och får man inte hjälp då dör man! Människor dör helt jäkla i onödan! Det gör så jävla ont att veta. 

Tack musikhjälpen och alla fina själar därute som skänkt en slant till musikhjälpen för det räddar liv, på riktigt! Det är så jäkla tungt ämne men ändå ger det ett sådant stort hopp när man ser vilka fantastiska människor det finns. Tillsammans är vi starka! Vi delar samma värld och vi är samma människor. VI ska hjälpa varandra som en liten tjej sa " man behöver inte samla in så mycket, eller om många gör det så blir det mycket ändå , så man behöver inte tänka att man måste samla in jättemycket utan det räcker med litegrann" Det finaste jag hört på länge. 

Jag stötte musikhjälpen i år och jag hoppas att ni gjorde det också. Kom ihåg att vi alla bara är människor som lever på samma jord. Vi behöver hjälpa varandra. All kärlek till er!

'

Lucka #13 - En bild från ett avgörande ögonblick i år

Ett riktigt avgörande ögonblick för mig detta år var när jag tatuerade mig. Jag tatuerade in tre fåglar över nyckelbenet som står för min frihet. I många år var jag fast i mitt eget fängelse och nu kan jag äntligen se mig själv som fri. Tatueringen har också blivit som ett bevis att jag aldrig mer kommer bli sjuk igen, jag kommer aldrig mer bli fast under anorexins klor igen. För skulle jag välja den sjuka vägen skulle det vara som att jag gick emot min tatuering. Och varje gång jag ser tatueringen ser jag också kampen jag vunnit. 

Mina fåglar är ett bevis på styrka och frihet och att jag aldrig mer kan bli sjuk igen. När jag tatuerade in mina fåglar lämnade jag den lilla procent av anorexin som fortfarande fanns kvar. För nu slog jag mig helt fri och bevisade för mig själv att anorexin är borta föralltid. 

#mh14 ♡

Musikhjälpen 2014 - Hjälp till att stoppa spridningen av HIV

Nu är musikhjälpen igång igen och direktsänds dygnet runt fram till söndag kväll. Var femtonde sekund smittas någon av HIV i världen och en stor del av dem är under 25 år. Utan hjälp leder HIV raka vägen till döden! Så snälla, hjälp till att stoppa spridningen av HIV. En kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klicka HÄR för att se hur just DU kan hjälpa till! 

Måndag 8 December 2014

Började min morgon med en promenad med vovven och pojkvännen. Han sov här inatt och vovven gjorde oss sällskap hela natten, haha. Hon tycker verkligen om honom. Idag har jag hunnit med lite mer julbak och sen blev det gymmet, pumpade magmusklerna riktigt hårt idag. Så det gick jäkligt bra! 

Nu ligger jag och tittar på musikhjälpen som jag gjort sen några timmar tillbaka. Jag älskar musikhjälpen-veckan, men samtidigt är den så jäkla jobbig känslomässigt. Men det är ju för att jag brinner för det här så starkt och avskyr när världen är orättvis på det här sättet. 

Det är bara jul en gång om året

Nu när det närmar sig jul tänkte jag att det kan vara viktigt att prata om svårigheter vid julen. Hur ska man hantera julen när man har en ätstörning och tycker att julen är skitjobbig? Ni är inte ensamma om ni tycker det för jag tyckte julen var skitsvår när jag var sjuk. Julen var det värsta jag visste, jag kände mig otrygg och mådde sämre. Julen handlade om så mycket mat som bara gav mig ångest. Jag fick ångest bara av att tänka på all julmat. Men det var inte bara maten som gjorde julen svår utan även hur jag mådde. Jag trodde att jag var tvungen att vara glad och social hela tiden för det är vad som förväntas av alla under jul. Men jag orkade inte vara social och jag var allt annat än glad. För hur skulle jag kunna njuta av julen och vara social om jag bara hade ångest hela tiden?

 Idag är det tvärtom, julen får mig att må bra. Jag älskar julen och den ger mig en sådan trygghet. Julen ska inte vara något läskigt, det ska vara något som får en att må bra. Nu tycker jag verkligen att julen är årets bästa och mysigaste högtid. Tänk alla mysiga julfrukostar man kan äta framför jukkalendern, och allt man julbaka och all glögg man kan dricka med familj och vänner. Julen är verkligen ingenting man ska behöva må dåligt över.

 JULMAT KAN OMÖJLIGT GÖRA DIG TJOCK!

Jag vet att många med en ätstörning är rädda för julmaten. Men vad är det som är så farligt? Julmaten kommer inte göra dig tjock. Det är mat precis som allt annat. Julbord kanske vi äter två eller tre dagar under julen. Det är tre middagar av 365 middagar på hela året. Så hur ska den lilla andelen ha någon betydelse för hur din vikt kommer se ut? Ibland när saker är läskiga får man tänka om och tänka med hjärnan och inte med känslorna.

 Och alltså nej, julmaten kommer inte göra dig tjock. Det finns inget som heter julkilon, vad gör det att du äter lite mer under en period? Mat är inte farligt, det där omvandlar kroppen så bra av sig själv. För om julmaten gjorde att du rasar upp i vikt då skulle varenda människa som firar jul vara fet, och det är ju inte riktigt sant, eller hur? Vi måste sluta vara rädda för maten, julen är till för att njutas av inte ge oss ångest.  Jag tycker att alla ska ge julen en riktig chans i år, njut av både julmat och julfikor. Såklart det får kännas jobbigt men kom ihåg att tillåt dig också att vara glad. 

 Så nu tycker jag alla som kämpar mot en ätstörning ska köpa sig en chokladkalender i år. En chokladbit varje dag kommer omöjligt synas på vågen, men en chokladbit varje dag kommer definitivt ta dig framåt i ditt tillfrisknande. 

Så våga njut, för det är faktiskt bara jul en gång om året.