Angelica Granström

Kategori: Fråga får svar

Svar till "Sofie"

sofie 
för en timme sedan

vägde du mindre när du blev inlagd på capio än vad du gjorde när du blev inlagd på scä första gången? vad är favoritmenyn på max? kan inte du berätta din historia?, skulle vara jätteintressant att läsa ju och berätta hur du ser det nu ur friskt perspektiv liksom

 

Svar: Japp jag vägde mindre när jag blev inlagd på Capio. Men jag var inte lika uttorkad då jag 2011 klarade av att dricka vatten, men det kunde jag inte 2009. Mitt hjärta var inte sådär livshotande att det kunde stanna på sekunden som det var 2009. Vikten har inte all betydelse i vilket skick din kropp är. Och inte minst i huvudet. Därför ska man våga söka hjälp vad vågen än pekar på.  Det är superviktigt att söka hjälp om man lider av en ätstörning, för den som väger tio kilo mer kan vara i sämre tillstånd än den som väger tio kilo mindre. 

Min favoritmeny på MAX är nog MAXmål, det är typ det jag alltid beställer. Men skulle vilja prova deras sallader också då de har åtta olika sallader att välja på liksom. Men MAXmål är helt klart bäst av alla hamburgaremål. 

Ja visst kan jag göra det! Men tar det när jag blivit frisk från min förskylning och är lite piggare. Men självklart kan jag göra det! 

 


Deprimerad, sjuk och ledsen. Men jag visste att frisk var det enda alternativet jag hade kvar. 


Svar till "Blyger"

Blyger 
för 10 timmar sedan

Det var inte jag som undrade men jag måste säga att jag tycker detta var ett ganska aggressivt svar på en vänlig välformulerad undran. Hade det inte räckt med att svara på hur du resonerar i stället för att bli arg och tolka in massa åsikter i hennes kommentar? Bara undrar. Vet inte riktigt om jag vågar ställa en fråga nu men jag gör ett försök i alla fall. Du behöver förstås inte svara om du inte vill. Jag har en kompis som är lite lik dig både vad gäller historia och hur det är nu. Hon är mindre nu än innan ätstörningen (hävdar att hon alltid varit smal, att detta är hennes trivselvikt), hon äter bara "bra grejer" och hon ääälskar att träna. Inget av detta stämde in på henne innan. Har du något tips om hur man vet och vågar lita på att en person faktiskt är frisk?

 

Det var aldrig meningen att svara aggressivt, verkligen inte! Jag tycker faktiskt inte jag gjorde det, utan bara förklarade mig. Hur en hälsosam livsstil ser ut ur min synvinkel. Och jag förstår inte varför man reagerar så starkt på att jag inte äter godis men äter questbars. Och questbars är ju bara EN grej av alla alternativ jag väljer framför godis. Jag tycker helt ärligt att questbars är godare, och jag tycker faktiskt inte godis är särskilt gott och när du väl slutar äta godis så tappar du också suget. Det kommer komma ett inlägg hur jag gick från sockerberoende till hälsosam så kanske ni förstår vad jag menar bättre, och varför jag verkligen inte mår bra av för mycket socker. 

Och till din fråga då. Kroppens utseende får man mycket i arv. Så är hennes familj väldigt smala så är det helt naturligt att hon också är det. Jag antar att hon var sjuk under tonåren då det är det mest vanliga och att svälta sig när kroppen håller på att utvecklas och få former osv kan få konsekvenser. Hennes kropp kanske aldrig kommer återhämta sig helt till en fullt normalviktig kropp, men det viktigaste är faktiskt att både hon och hennes kropp mår bra. Och det kan man göra med några kilo undervikt, har hon regelbunden mens och är pigg och frisk så är det nog ingen fara. 

Vad menar du med att hon bara äter bra grejer? Tycker du att det går överstyr? att hälsosamt inte blir hälsosamt längre? Viktigaste är att hon inte förbjuder sig. Att hon inte får ångest av äta "onyttigt". Jag äter inte bara nyttiga livsmedel. Jag äter pizza ibland, jag äter donken ibland ( även om jag föredrar MAX, norrland in my heart<3) Men äter hälsosamt annars. Min favoritmat är ju lax. Och olika matiga sallader är jag ett stort fan av. Men jag älskar också choklad och speciellt när jag har mens. Det handlar om balans. Och jag förstår att hon älskar att träna, det gör jag också! Och jag hatade det innan jag blev sjuk.Men man utvecklas som person, man blir vuxen, hittar nya intressen. Så är livet! Så jag tycker inte du behöver oroa dig över just det. Och om jag ska utgå från mig så var jag för ung för att gymma tex. innan jag blev sjuk. Det är ju 16 års gräns på gym. Så nu när jag är vuxen så har jag ju funnit den kärleken genom att faktiskt ha åldern inne att få vara där och jag älskar gymmet. 

Viktigaste av allt är att man äter när man tränat. Äter du tillräckligt så är det ingen fara. Och du måste helt enkelt lita på henne, att hon mår bra av hur hon lever. Och tro mig, om hon bara förnekar det kommer sanningen fram förr eller senare. Man orkar inte hur länge som helst. Så jag tycker verkligen du ska lita på att hon är frisk. Men prova ät något "mindre nyttigt" med henne så märker du ju hur hon reagerar. 

Och hur ser hon på sin kropp? Jag tycker om min kropp för det mesta, jag trivs verkligen i den, och ett bra citat jag lever med är att "Jag tränar inte för att jag hatar min kropp, jag tränar för att jag älskar den!" 

Och en sak som kan göra att man kan låta aggressiv när man får kommentarer om hur man äter när man är frisk från en ätstörning är att människor har så mycket fördomar och vill gärna "leta fel". Jag har upplevt det SÅ många gånger. Och då blir det som en försvarsmekanism att visa taggarna utåt även om det inte är meningen att låta arg. 

 

 

Svar till "klara"

Klara 
för en timme sedanHur tänker du när du säger att du vill äta saker som inte innehåller en massa skit, att du vill tillföra din kropp bra grejer och att den inte skulle må bra av t.ex godis när du kan äta något så onaturligt som questbars? I mina öron låter det motsägelsefullt. Så klart att du får äta vad du vill, men en questbar innehåller exempelvis proteinblandning, vassleproteinisolat, mjölkproteinisolat, kostfiber (isomalto-oligosackarider) samt sötningsmedel (sukralos). Det är på inget sätt naturligt eller får kroppen att må "bra". Det kanske känns bättre för att det ska vara ett "hälsosammare alternativ" men faktum kvarstår ju att ju längre innehållsförteckning desto sämre produkt. Vill man vara hälsosam så skulle jag förespråka att äta riktiga och naturliga råvaror. Men det är bara jag. Var och en gör självklart som den vill.

 

Åh va irriterad jag blir nu! För det första är questbars SÅ MYCKET GODARE än godis! Och vem äter en questbar varje dag? Jag pratar om att "unnna sig" eller lyxa till det då och då. Jag äter det JAG mår bra av och det jag tycker om! Jag dricker proteinpulver varje dag efter träning, det kanske inte är naturligt, men det är hälsosamt på sitt sätt. Jag får i mig mina byggstenar snabbt. Jag tycker inte det är något fel med proteinpulver utan jag tycker det är ett jäkligt bra sätt att få i sig extra protein när man styrketränar.  Questbars innehåller också stevia vilket är det bästa sötningsmedlet. 

 

Och kom inte säg att questbars innehåller skit på samma sätt som godis. Godis innehåller e-ämnen, godis innehåller gelatin, godis innehåller mängder av socker osvosv..Och varför äta något jag inte ens kan njuta av? Questbar är den proteinbaren som är mest hälsosam, och att vara hälsosam handlar inte om att leva på "raw food" och vara vegan. Och som jag sa tidigare, questbar är när jag känner mig sugen på det, inget jag stoppar i mig varje dag. Och det viktigaste jag förbjuder mig inte att äta någonting, jag äter det jag vill ha! Och det är sällan jag känner sötsug. Och jag känner aldrig att jag vill ha godis. 
 
Och jag förstår inte varför du stör dig så mycket på att jag äter questbars ibland? För ska man börja diskutera vad som är det mest hälsosamma och naturliga så slutar det till slut med att vi gör livsmedel förbjudna och så mår ingen bra av att leva. Jag äter en bra och balanserad kost som jag vet att både jag och min kropp mår bra av. Jag äter mycket grönt i övrigt, jag äter mycket fisk, jag älskar smoothies och jag älskar frukt. Jag har upplevt anorexin, jag har upplevt sockerberoendet och jag har stannat vid den här livsstilen som handlar om balans. Allt jag äter mår jag bra av. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, men ingen skulle orka läsa allt, så jag stannar här. 
 

Att vara hälsosam handlar om att träna så som du mår bra av och att äta det du mår  bra av. Det gäller att hitta en livsstil som fungerar för DIG, inte vad någon annan tycker! 

 

Svar om Bique

Klara 
23 augusti 2014 00:10

Hur är hon i galoppen? Har hon svårt för den? Förresten är hon startad på travet eller har hon bara gått som ridhäst? :)

I början kunde jag knappt få upp henne i galopp. Så jag måste säga att ja hon har lite svårt i galoppen. Men hon är en häst man måste känna och hitta de sk "knapparna". Och då kan hon gå fantastiskt fint. En häst man verkligen får "jobba med" helt enkelt. Men sådana hästar tycker jag bara är roligt, jag gillar att rida hästar som ger en lite utmaning. Samma sak som när jag red Donna på Grällsta. 

Men till svaret så har hon lite svårt för galoppen, eller själva fattningen. Men ju mer man jobbar med henne ju bättre går det. Dock är hon jäkligt snabb, pigghästen. Energin är på topp för det mesta. Så när man galopperar henne går det undan. Men det gäller helt enkelt att vara tydlig och känna att hon går bra i trav innan jag fattar galopp. 

Jag vet faktiskt inte om hon är startad. Men isåfall är det när hon var ung. Men hon har de senaste åren gått som ridhäst. :)

 

A Theory

 
Karin 
för 20 timmar sedan

Följer du de nya avsnitten av PLL? :D alltså stör mig på att de har så jäävla bra clifhangers varje avsnitt... Vem tror du är A denna gång?

 

Ja, självklart följer jag Pretty Little Liars slaviskt fortfarande. Min favoritserie helt klart. och säsong 5 är ju helt galen. 

Ali är inte big A men jag tror A vill få tjejerna att tro det. Jag menar det är ju ett typsikt bakhåll för A att göra och få alla att gå emot Ali. Dock så tror jag Ali har något finger med i spelet och makt över många människor ( and she is a big fat liar!)  men jag tror inte hon vet vem A är än och det är det Ali försöker ta reda på och det skada många människor på vägen. Men Ali vet saker som gör att hon kanske inte går att lita på. Men vem går egentligen att lita på i Rosewood? 

 

Oh God, jag har ingen aning om vem A är. Allt är så sjukt förvirrande just nu. Det kan vara någon karaktär vi inte ens mött än och eftersom det ska komma två säsonger till så hinner det hända mycket. Men en sak är säker, den natten Ali försvann ville någon att  Bethany Young och Ali skulle förväxlas. 

 

Om A skulle vara någon stor karaktär så är det SÅ MYCKET  som skulle behövas förklaras. Jag menar allt som hänt, alla frågetecken. Man vill ju ha svar på ALLT. Därför finns det risk att vi inte ens mött A ännu. 

 

Och jag har även tänkt på om Ali har en tvilling , för några avsnitt sen när Spencer och Em besökte stallet så sa han ju att Mrs D var där med två flickor om jag inte minns fel. Så A skulle kunna va Alis tvilling. Men "the twin theory" har vart med på  många plan. Tvillingarna i Rawenswood, Jenna och Cindy, en återblick då Ali berättade en skräckhistoria om två tvillingflickor. Men vi kommer nog få reda på fler "små A" innan de hittar Big A. 

 

Jag tror även att de bakom PLL vill att vi i den här säsongen ska misstänka Ali som A. Men jag tror fortfarande inte på det, utan det är bara något A vill att tjejerna ska tro. Något man lärt sig av PLL är iaf att vem som helst kan va en del i A-team. 

 

När vi ändå snackar Pretty Little Liars så kan jag tipsa om Serien "rawenswood" en spinn off serie till Pretty Little Liars. Då får man veta exakt vad som hände Caleb när han var där. 

 

 

Svar på Frågestund - Sista delen

Vad är det som fick dig att bli intresserad av hälsa & träning? Eller är det nåt du alltid varit intresserad av?
Nä, jag har inte varit intresserad av hälsa förut. Jag har aldrig varit träningstjejen och avskydde att springa. Men ridningen har jag alltid älskat. Jag har aldrig varit särskilt nyttig heller, utan som jag beskrivit tidigare valde onyttiga alternativ framför nyttiga så länge de innehöll färre kalorier.

 

Jag började springa ibland hösten 2012, med en extremt dålig kondition. Men den förbättrades och jag började känna glädje i det. I mars 2013 började jag även styrketräna och även det kände jag glädje i. Jag tyckte om att träna. Och jag blev fast. Hälsointresset handlade om att jag ville bli av med mitt sockerberoende. Och jag märkte att jag mådde bättre av det. Någonstans där fann jag ett intresse och hälsa i övrig expanderades i sociala medier så jag hade chansen att lära mig. Nu är det min livsstil och är ett av mina största intressen. 

 Vilka är dina top 3 favoritlåtar just nu


Snow Patrol – I Won't Let You Go

Christina Perri – burning gold

Pablo Espinosa – Entre tu y yo

 

Vad fick dig att börja blogga?
Min första riktiga blogg var en ätstörningsblogg. Jag hade en innan men uppdaterade aldrig så den räknas inte, haha. Men jag började med ätstörningsbloggen för att få utlopp för mina känslor. Först va den låst och ingen hade lösen, sen öppnade jag den och då fick jag flera hundra läsare och då lärde jag känna massa andra sjuka. Men det som fick mig att börja blogga var att jag behövde någonstans att skriva av mig och eftersom jag alltid varit estetiskt lagd så var blogg mycket mer kreativt än dagbok. 

Hur skulle du beskriva det perfekta fredagsmyset? ( aså en lugn hemmakväll)
Ladda upp med något gott jag är sugen på. Sätta på en film eller serie ( Helst PLL) och bara mysa. 

Vad spenderar du mest pengar på?
Kläder och hälsogrejer.

Vilken är din favoritbutik i Stockholm?
Hollister och Gina Tricot.

Vilken sminkprodukt skulle du inte kunna leva utan?
Mascara!

Vilka bloggar läser du?

http://josefineandersson.se

http://enflickasomarstark.blo.gg

http://nellieberntsson.metromode.se

http://idawarg.se

http://klarissan.webblogg.se

http://vanjasofie.bloggplatsen.se

 

http://ainalesse.spotlife.se

 

Svar på Frågestund - Del 5

Berätta lite om din medryttarhäst

Jag har två medryttarhästar men jag rider varmblodet för det mesta. Tinkern heter annars Tinky och är genomgo, älskar mat och har världens skönaste galopp. Dock är hon lite med hispig när man rider ut med henne än vad varmblodet är, haha. Annars kan man jämföra henne ganska mycket med en hund, hon kan flera konster och är jätteduktig på att pussas.

Bique heter varmblodet och är den jag mest rider. Hon hade det inte så bra innan hon kom till de här ägarna och när jag lärde känna henne var hon superjobbig att sadla men det handlade om att hon nog har upplevt jobbiga saker tidigare i sitt liv. Idag går det mycket bättre men ibland åker öronen bakåt och nafsar lite, men hon är genomsnäll och menar inget illa egentligen. Hon kan va lite bitchig ibland bara. Samma sak i hagen är hon på ett visst humör så vägrar hon komma och sparkar när man närmar sig, men aldrig så att man blir träffad.Hon vill aldrig skada någon. Och hon ger upp till slut om man själv är envisare än vad hon är. Hon är super att rida och jätterolig att jobba med. Det är så kul nu när jag känt henne i flera år att jag verkligen vet vart knapparna sitter och hur jag ska rida henne. Rider man ut med henne är hon mycket lugnare eller tryggare än Tinky. Det är sällan hon har blivit rädd. Det är få gånger Bique har blivit riktigt rädd för någonting då jag ridit ut med henne.

 

Det känns som att jag och Bique kan förstå varandra då vi båda varit med om jobbiga saker och varit underviktiga. Hon var väldigt smal i början, men nu är hon jättefin. 

Både Tinky & Bique är två superfina hästar och jag är så glad och tacksam att jag fått lära känna dem och varit medryttare på dem i fyra år. Skulle va svårt att lämna dem, älskar dem så otroligt mycket!


Jag & Bique - 2014 

Jag & Tinky 2012 

 

Bästa hälsomelliset/hälsogodiset?
Jag har kärat ner mig i Questbars, så självklart dem. De fungerar alltid, vare sig du är hemma, i skolan eller på språng. Supergoda och nyttiga. Annars funkar alltid smoothies, eller den här chokladdesserten. 

Var är bästa stället i Stockholm?
Om du ska gå ut så är södermalm bäst.  Älskar söder, det är den del av stan som faktiskt är fint. På sommaren finns det sjukt fina uteserveringar. Mitt favorituteställe i Stockholm kommer alltid vara Hellströms, deras banana colada är bäst! Dock har Stockholm aldrig samma drag som det är utomlands, i Ayia Napa där var det drag!

 

Annars är söder det bästa stället i övrigt. Tanto är  super om du bara ska ha picknick eller ligga och sola. Café Fåtöljen ligger vid slussen och är det mysigaste stället att sätta sig en kall vintereftermiddag. Och att sätta sig vid vattnet en sommardag och äta glass är ju superhärligt. Så söder är helt klart bästa stället i Stockholm.

Favoritbok?
Divergent – triologin såklart!

Vad är din favoritmat?
Pannkakor är en riktig favorit, så jäkla gott. Fan vad sugen jag blev nu, haha. Annars älskar jag lax, speciellt grillad, yumma! Och olika typer av sallader är också sjukt gott. 

Vilka umgås du med?
Ärligt talat. Inte många. Jag har tappat kontakten med så sjukt många vänner när jag blev frisk från anorexin. Men eftersom det största antalet av min vänskapskrets va sjuka så va väl det lika bra. Och de från min gymnaiseklass har jag ingen kontakt alls med, men vi va kanske inte så lika.

 

Idag umgås jag med Paulina ibland ( min vän från högstadiet), sen Sofie ibland som är den enda jag har kvar från den tiden.  MEN jag är hellre frisk med få vänner än sjuk med många vänner. 


Jag & Paulina - 2014 

Svar till Karin

för 7 timmar sedan

Alltså det där med att många sjuka vill jobba inom vården och framförallt sjuksköterska håller jag verkligen med om, men inte att det är ett sätt att hålla kvar sig i sin sjukdom! De allra flesta skulle jag vilja säga vill göra det för att hjälpa andra, för att de vet hur det känns och vad som passar sig att säga. För att de vill göra skillnad. Det var sjukdomen som fick upp mina ögon för vården, men absolut inte som ett sätt att hålla kvar i det sjuka, snarare tvärtom. Jag tror man måste vara frisk till hindra procent för att överhuvudtaget ens kunna jobba inom vården på ett bra och givande sätt. :)

 

 

Vi alla har olika åsikter inom detta, jag står fortfarande kvar vid min. Det där med att man får en annan erfarenhet iochmed sin sjukdom och kan hjälpa bättre tycker jag börjar bli uttjatat. Visst får du en annan erfarenhet men du lämnar inte ditt sjuka liv bakom dig om du väljer att gå tillbaka. ( Jag syftar på de som varit psykiskt sjuka och börjar jobba på en psykavd, eller fd ätstörda som börjar jobba på en ätstörningsklinik) Jag tror bara man håller kvar i det sjuka då. Jag tror inte en som varit sjuk i en annan fysisk sjukdom skulle välja att börja jobba med det sen. Men konstigt nog vill ätstörda tillbaka till sjukhuset så fort de blivit friska. Det låter farligt. Det är så pass många sjuka eller friskförklarade som vill utbilda sig till sjuksköterska att det är omöjligt att alla  de kan "brinna" för det yrket. Jag tror att de flesta vill hålla sig kvar i det sjuka på något sätt och då väljer vårdyrket. Även om det kanske är omedvetet. Jag säger inte att ALLA är så, men många. Jag påstår inte heller att fallet är så för dig. Men jag tror inte att alla dessa fd sjuka egentligen brinner för sjuksköterkeyrket. Så jag tycker verkligen man ska tänka igenom ordentligt innan man påbörjar sin utbildning. 

Svar på Frågestund - Del 4

 

Vad är det för utbildning du vill gå? Varför?
Jag vill utbilda mig till sjuksköterska. Och det har verkligen ingenting att göra med min fd anorexi, eller att jag legat på sjukhus. Det känns som att det är så många sjuka ( fd sjuka) som vill jobba inom vårdyrket och framförallt sjuksöterska. Och det oroar mig. Jag vill inte vara en av dem, en av dem som håller kvar i sin sjukdom via sitt yrke. Håller sig kvar på sjukhuset. Jag säger inte att det är alla, men varför är det så många sjuka som vill bli sjuksköterskor? Varför?

Jag fick upp ögonen för yrket tack vare musikhjälpen. Jag vill hjälpa människor. Jag vill förändra. Men framförallt. Jag vill rädda liv. Min dröm är att få åka ner till ett U-land och jobba på ett sjukhus där. Och i framtiden vill jag helst jobba med sjuka barn.

 

Jag har också tankar på att utbilda mig till PT utöver detta. När jag har tillräckligt med pengar vill säga. Jag brinner verkligen för träning och hälsa och där tror jag att jag kan hjälpa människor på ett annat sätt – dvs. till ett hälsosammare liv

Kan man få lära känna dig närmre?
Okej, hur menar du då? Bara att komma med förslag på hur ni ska lära känna mig närmre!

Kan du inte göra ett inlägg där du presenterar din familj?
Jo visst kan jag göra det.

Vilken slags träning tycker du är roligast och varför?
Övningar som man gör med sin egna kropp och med få redskap som pilatesboll, viktboll eller hantlar. För att jag lättare hittar kontakten med kroppen och utvecklas och det är jätteenkelt att variera övningarna. Dessutom övar man också mycket balans i kroppsövningar vilket är nödvändigt och superbra! Något av en favorit är utfall med hantlar då du verkligen känner kontakt med rätt muskler. 

Annars älskar jag ju att rida såklart och långa Powerwalks sitter ju hellre aldrig fel.

Vem är din förebild?
Ida Warg är en stor inspirationskälla och förebild för mig inom träningen.  Hon snackar om träning och hälsa på rätt sätt och det är verkligen inga sjuka ideal i hennes bild. Hon är också en sån jäkla bra förebild för unga tjejer och ger så många grymma tips både inom träning, mat, självkänsla och kroppen. Träningen är en livsstil för henne och jag känner likadant. Tycker hon är fantastisk! "Glöm heller inte bort att mat är något bra som ger kroppen energi och som man ska njuta av!" - Ida Warg

Hur ser ditt träningsupplägg ut? Vad är ditt/dina mål med din träning?
Jag tränar ca 5 gånger i veckan normalt sätt. Och då blir det ett rygg & armpass, två magpass och två ben & rump pass. Jag springer 6-7 km fyra av de passen. Ett av passen blir det kortare löpsträcka och sen crosstrainer. Eller bara crosstrainer beror på vad jag känner för.

Mitt mål inom kondition är att kunna springa så långt som möjligt på så kort tid som möjligt. Ett mer konkret mål är att jag vill kunna springa tjejmilen på en bra tid. Idag springer jag 7 km på ca 34-35 minuter.

 

Inom styrketräningen vill jag självklart fortsätta bygga muskler. Få snyggare kropp osv. Sen vill jag bli starkare. Jag vill va stark, jag vill orka. Ett mål som jag redan bockat av är att bli piggare och gladare. Och det är jag redan. Men det va jag inte innan jag började träna och äta hälsosamt. 

Hur är relationen till din biologiska pappa idag?
Vi har ingen kontakt alls. Sist jag pratade med honom var sommaren 2011 och då träffades vi inte ens. Sist vi träffades låg jag inlagd på Capio. Så ingen relation överhuvudtaget har vi idag.

Favoritalkoholhaltiga drycken?
Smirnoff ICE

Vad heter din hund? Hur brukar du träna henne inför en tävling? Vad är era starka sidor i agility och vad är era svaga sidor?

Hennes riktiga namn är Jollychaps shake a leg men hon kallas för Russi. Dagen innan tävling brukar jag köra en hel bana så att jag ser att hon är laddad och kan allting och speciellt kolla så att slalomet sitter. Sen spara så mycket energi som möjligt. Dvs. bara korta promenader och ingen lek. Men flera dagar innan tränar vi olika typer av banor, olika moment och det som jag vet hon har svårt för.

 

Våra starka sidor är tunneln. Hon har jättelätt för alla olika typer av ingångar. Svaga sidor är framförallt balanshinder då jag aldrig kan veta om hon ska dem eller inte. Hon både älskar och hatar dem på samma gång. Hon kan köra dem perfekt på träning och sen vägra på tävling. 


2013

Svar på Frågestund - Del 3

 

Umgås du något med Elin fortfarande?
Nej, jag och Elin umgås inte längre. Vi slutade umgås helt och hållet i slutet av 2012 tror jag. Men vi blev aldrig ovänner direkt utan gled ifrån varandra vilket är synd då vi varit riktigt bra vänner för några år sedan.

Vad smakar haloumi egentligen?
Oj, vilket svår fråga! Jag har jättesvårt att sätta ord på vad det smakar. Men det smakar inte alls som vanlig ost utan mer grillad smak med en seg konsistens. Haha.

Någon mat du absolut inte kan äta och det inte har med din fd anorexi att göra?
Ja, jag har en del saker jag inte äter. Jag tycker inte om tonfisk eller sill. Koldolmar har jag ätit en gång och det va oätligt. Keso ger mig kväljningar och vanlig ost har jag svårt för. Äter aldrig vanlig ost längre.  Sen avskyr jag pistagenötter. Lakrits är det äckligaste godiset som finns, det går verkligen inte. Kebab gillar jag inte heller, usch! Och Oliver skulle jag aldrig kunna äta, en liten bit i munnen och jag spottar ut den i reflex. Men älskar olivolja, haha. Saltgurka går absolut inte.  Min biologiska pappa retade mig alltid för att jag aldrig lärde mig äta saltgurkan i hamburgaren, haha. Idag är jag tjugotvå och äter den fortfarande inte.

Så ja det finns en del grejer jag inte tycker om. Det här var lite av det.  Men jag är nog den enda ”hälso/tränings freaket” som hatar keso, haha! 

Din favoritkaraktär i Pretty Little Liars?
Spencer Hastings är helt klart min favorit. Jag kan relatera till den karaktären väldigt mycket och jag älskar hela henne som person. Hela hennes tankesätt och jag känner igen mig i mycket. Sen älskar jag Hanna Marin också, hon är helt klart den roligaste karaktären. 

Bästa sättet att spendera en fredagkväll på?
En utekväll med en massa alkohol och gött folk eller hemmakväll med Pretty Little Liars och något gott att äta till.

Vilka egenskaper söker du hos en kille? Vad hette din första pojkvän och hur träffades ni?
Öppen, positiv, tapper och lojal. 
Min första pojkvän hette Oscar och vi träffades genom att vi gick i samma klass. 

Bloggar din syster?
Nej, hon bloggar inte. Men hon har instagram ( miikaaaela) och ask ( http://ask.fm/miiikaaaaelaa)

Har du svårt för att testa ny mat?
Alltså jag har aldrig haft svårt för att testa ny mat, men att gilla ny mat är svårare. Men är jag ute och äter så håller jag mig oftast på säkra kort, det jag vet att jag tycker om. Jag tror också jag hade lättare att våga prova ny mat när jag var yngre än vad jag gör nu. Men ser det gott ut så kan jag prova, för jag äter mycket mat med ögonen, jag vill att det ska ”se” gott ut. 

 

 

 

Svar på frågestund - Del 2

Svar på Frågestund Del 2 - Anorexi & Sjukdom

 

Hur känns det med sond?
Det är obehagligt, tänk dig själv att ha en jäkla slang genom näsan, halsen , ner i magen. Usch. Det gör ont ibland, efteråt blir man öm. Dessutom hamnade den fel en gång så att jag höll på att kvävas och det var riktigt läskigt.  När sondnäringen åker ner så känns det som en kall ström genom halsen ungefär. Sondmatning är verkligen ingenting jag rekommenderar. Då är näringsdrycker så mycket bättre!

Hur känns det att svimma?
Det känns inte så mycket. Det går sjukt snabbt och plötsligt vaknar man på golvet i chock och förstår knappt vad som hänt. Det enda jag kände innan var illamående och yrsel. Sen PANG och jag vaknar ett tag senare på golvet.

Kräktes du ofta?

Nej, jag hade inte den problematiken. Visst hände de ett par gånger, när jag fick så mycket ångest att jag inte kände något annat val. Men det var bara enstaka tillfällen.

Om du skulle gå tillbaka vad hade du gjort annorlunda?
Jag ska inte säga att jag ångrar att jag blev sjuk, för det gör jag inte. Tack vare min sjukdom så växte jag som person, lärde känna mig själv och lärde mig att inte låta folk trycka ner mig. Dessutom vågade jag stå upp mot min biologiska pappa och det hade jag nog aldrig fått chansen om jag inte blivit sjuk. Och se hur mycket vår relation egentligen betydde för honom. Men om jag skulle gjort något annorlunda så var det nog att inte låta det gå så långt, att ta emot hjälp på en gång istället för att köra tvångsvård och hela skiten. Och kanske sökt hjälp redan i högstadiet då jag blev sjuk för första gången istället för att ignoerera det när läkaren sa det. 

Om du fortfarande hade varit sjuk hade du testat Mando också då eller hur hade du tänkt?

Nej, jag skulle inte ha övervägt att söka till Mando då jag tror att deras koncept inte skulle passa mig alls. Jag behövde inte ännu mer kontrollbehov än vad jag redan hade. Mycket av det som höll mig kvar i anorexin var kontrollen. När mitt liv var kaos var maten och vikten det jag kunde kontrollera. Om jag fortfarande va sjuk skulle jag istället ta en paus från all ätstörningsvård och rannsaka mig själv varför jag ville bli frisk och om jag ville det för min egen skull eller endast för andra. När jag hittat min egen vilja skulle jag ta hjälp av mig själv och det jag lärt mig, kanske av nån organisation och om det inte hjälpte, höra av mig till capio igen och då med förhoppningsvis ett nytt perspektiv.

Väger du mer eller mindre nu än innan du blev sjuk? Alltså följer du din vikt och längdkurva?

När jag blev sjuk i anorexi första gången gick jag i åttan så jag var ju mycket yngre då. Men enligt min vikt & längdkurva så ligger jag nog lite i underkant. Men inte alls mycket. I nian hade jag gått upp lite i vikt och då vägde jag ungefär två kilo mer än vad jag gör nu.

När du hade anorexia åt du sötsaker och godis då? Eller uteslöt du det helt? Hur ofta äter du sötsaker idag?

Ja, jag har kunnat äta sötsaker under den mesta tiden då jag varit sjuk. Det var bara under de värsta perioderna jag inte kunde. Dock har jag haft en lång ”Fear food” lista, men just sötsaker har inte varit det svåraste. Jag var en riktig kaloriräknare när jag var sjuk och räknade allt från yoghurtskedar till tuggummin. Kalorivärdet vägde tyngre än antalet gram fett eller socker. Därför kunde jag äta nåt sött framför nåt nyttigt så länge det innehöll färre kalorier.

Idag fikar jag nästan aldrig. Alltså det närmaste fikat jag kommer är latte eller Frappe. Glass kan jag väl äta hemma. I alla fall så är mitt fikaintag minimalt. Sist jag satt på ett fik var i mars och då fikade jag inte ens, haha. Men latte och Frappe köper jag take away då och då. Övriga sötsaker blir en max två gånger i veckan.  ( fre/lör) Men är jag på semester kan bli oftare. Det varierar lite, jag har ett friskt förhållande till mat och sött så det sker lite av sig själv. I alla fall så äter jag för det mesta väldigt sockerfritt och hälsosamt. Lösgodis har jag inte ätit på typ ett år. Men det är mitt val och min livsstil, sånt man kan göra när man är frisk. Kom ihåg det!



2009

Skulle du kunna tänka dig att jobba med ungdomar som är sjuka i en ätstörning? Varför/varför inte?

Nej det tror jag inte. Inte just nu och inte inom de närmsta åren. Självklart har jag inget emot om någon av er kontaktar mig och kanske vill ha stöd. Jag hjälper mer än gärna till, men inte som ett heltidsjobb. Jag vet vad jag vill göra och det har inte med ätstörningar att göra. För mig känns det som att om jag skulle välja mitt framtidsjobb inom ätstörningsvården så skulle det vara samma sak som att hålla kvar i det sjuka och inte släppa den helt och hållet även fast jag är frisk. Det skulle kännas som att en bit av mig fortfarande vill ha en ätstörd identitet och det vill jag absolut inte! Jag vet att det finns många åsikter inom detta, men det här är min.

Kan du lista upp några saker varför man ska bli frisk från anorexi? Jag känner att jag behöver motivation just nu.

Absolut! Jag vet att det kan vara svårt att hitta motivation när man är fast i det sjuka beteendet men jag ska försöka hjälpa dig lite på traven.

Du förlorar så mycket när du är sjuk i en ätstörning.  Även om du kanske gör friska saker till en viss del så håller det sjuka dig en bra bit tillbaka. Lev livet fullt ut är ett motto man ska leva med. Och det kan man inte om man har en ätstörning.

Har du drömmar? Vad vill du göra i framtiden? Jag kan lova dig att dina drömmar aldrig kommer slå in om du fortfarande är sjuk. Jag hade tex. Aldrig kunnat resa utomlands med min kompis om jag fortfarande varit sjuk och den resan blev oförglömlig. Du vinner så mycket på att bli frisk.

Att trivas med sig själv. Det går att trivas med sig själv. Det går att tycka om sin kropp. Men har en ätstörning infekterat din hjärna så är det omöjligt. Men väljer du den friska vägen så kommer du så småningom kunna tycka om dig själv och din kropp. Och hur härligt låter inte det?

Alla fysiska och psykiska besvär en ätstörning medför minimeras när du blir frisk. Din familj och dina vänner behöver inte oroa sig för att din kropp ska lägga av, eller att du när som helst kan sluta äta igen. Du har inte ångest varje dag. Du kan äta vad du vill när du vill utan ångest eller en elak röst i ditt huvud som straffar dig. Du behöver inte äta efter ett matschema och kan vara spontan och slippa styra ditt liv efter dagens måltider. Du slipper frysa konstant. Du kan leva fritt utan att något eller någon hindrar dig.

Det var några saker som kanske kan ge dig lite motivation. Sen finns det tusen andra saker som är positivt med att bli frisk.

Varför är alla dina gamla bloggar låsta?

För att jag helt enkelt inte vill att någon ska läsa dem. Jag är inte alls stolt över den personen jag var då, hur jag uttryckte mig och skrev om all min ångest öppet för flera hundra läsare om dagen.  Jag vill inte förknippas med den personen längre. För det är inte jag längre. Jag minns hur personalen på avdelning 51 sa att det inte är så bra att blogga om sin ätstörning med risk för att man ska ångra sig i framtiden då man mår bättre. Jag förstod dem inte då, idag gör jag det. Dock har jag kvar dom låsta för att det ändå var en del av mitt liv och det vill jag ändå ha sparat, men jag borde aldrig haft det öppet och tillängligt för så många. Triggerwarning nummer ett på de där inläggen.

Om du skulle följa ditt matschema från capio/scä igen och inte träna alls, skulle du få ångest då?

Åh herregud! Ni anar inte hur mycket jag tänkt på den här frågan. Jättesvårt att komma fram till ett konkret svar. Men det jag vet är att för några dagar utan träning och att äta enligt det där jäkla matschemat skulle jag inte få ångest överhuvudtaget! I Grekland tränade jag inte en enda gång och när man är på semester äter man ju! Och nej, jag fick inte ångest. Det jag tänker på är hur jag skulle känna av en längre tid. Jag tror att det skulle kännas lite jobbigt men inte ångest på det sättet eller den nivån som förut. Hoppas det duger som svar och att ni inte missuppfattar någonting. Dvs. jag får inte ångest av mat och jag tränar inte för att förbränna kalorier!

 

 

Svar på Frågestunden - Del 1

Här kommer första delen av svaren. Jag har delat upp det i kategorier. De två första delarna handlar om anorexin och sen blir det övriga frågor. 

Svar på Frågestund Del 1 - Anorexi, sjukdom & mående

 

Hur gjorde du för att bli fri från ätstörningen?

Det finns inget ”såhär gör man” och jag har heller inget direkt och klart svar på hur jag gjorde för att bli fri. Det finns mallar som man kan utgå efter som jag gjorde. Dvs. att äta. Äta efter matschema, dricka näringsdrycker och få en friskare vikt. Det är förutsättningarna för att du någonsin ska kunna bli fri. Jag utgår också från att du verkligen vill bli frisk, det är superviktigt att du vill bli frisk för din egen skull och inte för din familjs skull tex.  Sedan gäller det att gå emot alla rädslor, om du är rädd för godis – ät godis. Om du är rädd för att äta bland folk – ät bland folk.  Jag tror mycket på att avdramitisera det man tycker är jobbigt.

Det viktigaste av allt tycker jag är att man måste bli frisk och fri på sitt eget sätt. Allt funkar inte för alla, när du är i det läget i tillfrisknaden så måste man försöka hitta sitt eget sätt som jag gjorde. Du måste förstå vad det är du behöver för att bli fri. Jag började med att släppa matschemat. Men det var fortfarande något som satte käppar i hjulet och jag hade fastnat. Jag hade turen att ha en egen lägenhet då och en bästa vän som hjälpte mig och i princip bodde med mig. Det var där jag förstod att jag behövde släppa kontrollen, släppa anorexin. Jag behövde äta. Äta allt. Så mycket jag ville så som jag aldrig tidigare ha kunnat göra. Så som jag säkert hade gjort om jag inte valt anorexin i fjortonårsåldern. Jag och Jossan ”munchade” sötsaker varje kväll det jullovet.  Det var precis det jag behövde just då för att ta sista steget.  Jag släppte kontrollen. Jag avdramatiserade maten och där släppte anorexin min hand.

Kom ihåg att i slutet måste man hitta sitt eget sätt att bli fri på. Du måste lära dig se vad det är just du behöver göra. Jag behövde äta massor.  När du är där, ta reda på vad just du behöver.

Mår du helt bra idag?

Från anorexin? Ja. Där mår jag helt bra. I övrigt så pendlar det lite upp och ner som det gör i ett friskt liv. Det händer saker i livet som är jobbiga och gör ont och då är det klart att jag mår dåligt. Men jag mår ju också bra. Ingen människa mår helt bra jämt. Dock har jag kanske lättare att dippa och må sämre pga att jag är annorlunda. Min hjärna fungerar lite annorlunda. ( Borderline) Men numera håller jag det så stabilt jag bara kan. Men jag mår bättre än vad jag någonsin gjort.

Har du varit inlagd tillsammans med Joanna Nordström?

Nej, det har jag inte.

Har du någon mat du är rädd för fortfarande?

Nej, det finns inte någon mat som jag är ”rädd” för längre. Idag äter jag all mat jag tycker om utan ångest. Dock skulle jag aldrig kunna svepa en näringsdryck igen, haha!

Vad tycker du om recovery konton på instagram? Tycker du det är bra eller dåligt?

Jag tycker inte alls om recovery konton på intstagram. Jag tycker det bara späder på det sjuka  ännu mer. Med ett recovery konto skapar du en identitet som ätstörd. Ätstörningen är en sjukdom du har inte den du är. Kom ihåg det! Sen får du nästan bara följare som också är sjuka, ni matar bara på er sjukdom ännu mer när ni skriver, pratar och lägger upp bilder som bara handlar om er sjukdom.  Sen är triggers så otroligt lätt och gör att ni bara får varandra att må dåligt. Kortfattat så tycker jag att det är fel och kommer bara göra er sjukare.

Vad är det du tycker är bra med capio? Varför ska man söka dit?
Först ska jag säga att jag hade nog aldrig kunnat bli frisk utan deras hjälp. De hjälpte mig otroligt mycket. Till stor skillnad från SCÄ. Det som är bra med Capio är först och främst personalen. Jag har svårt att lita på människor men de kunde få min tillit. Min behandlare i öppenvården fick deifinitivt den. Personalen på Capio är också väldigt profetionella och vet exakt vad som behövs göras. Och istället för att använda sig av fysiskt våld och tvång så vet de hur de ändå ska göra för att få en att äta och följa behandlingen. Deras terapigrupper är väldigt bra och jag har lärt mig otroligt mycket som jag fortfarande har nytta av idag. Det är också alltid bra arbete och de ställer krav när det behövs och blir utmanad att gå emot sina rädslor vilket för en framåt mot det friska. 

Man måste vilja bli frisk för att gå på capio och det ser jag att du verkligen vill så tycker definitivt att du ska söka dit. Det bästa med Capio är att de tar emot en när man faller. De lät mig aldrig bli sådär sjuk som jag var när jag kom dit efter jag varit på SCÄ. Scä såg på men Capio fångade upp mig.


Capio 2011

 

Hur känns det att vara i slutenvård och dagvård både på capio och scä?

Slutenvården på Scä är hemsk. Det var i alla fall min upplevelse. Det enda jag upplevde där var tvång, våld och ångest. En stor fet dörr stängde oss utanför omvärlden och höll andra borta från att komma in. De enda som kunde ta sig in och ut var personalen som använde säkra passeringskort. Besökare fick vänta vid dörren och smyga ut alla samtidigt när tiden var inne och någon kunde släppa ut dem. Ett fängelse helt klart. I undersökningsrummet fanns det en säng med hårda bälten om man skulle vägra för mycket. Om de fick chansen att utnyttja LPTet till fullo. Personalen fick i princip utnyttja så mycket tvång de ville mot mig så länge jag fick i mig flytande näring.

Dagvården på Scä är inte dess bättre. Jag gick på Frej som hette Dvea först. Nu vet jag fan vad det heter. I alla fall är det den dagvården man går måndag-fredag  från morgonsamling till eftermiddagsmellis. Där fick jag chansen att gå i Scä skolan vilket var bra. Det är inga fysiska tvång på dagvården men personalen var verkligen inte bra. Då var personalen på slutenvården mycket bättre. På dagvården var de oproffetionella och sårade mig gång på gång.  Jag som redan hade svårt att lita på människor tappade ännu mer tillit. Det var svek, saker de sa till mig sårade mig. Och de gjorde mig mest ledsen. Jag var nästan bara ledsen när jag var där. Dock fanns det fina medpatienter som lyfte upp vardagen. Och en jättefin personal. Leon. Han var underbar. Han fick min tillit och han tog den med respekt och hjälpte mig otroligt mycket.

Slutenvården på Capio har inget tvång. Dörren är upplåst och man kan smita ut om man vill, så länge inte någon personal ser. Vilket jag och några andra gjorde lite för ofta, haha. Det var självklart otroligt jobbigt där just för att jag var tvungen att gå emot anorexin men jag kände mig alltid trygg med personalen och med patienterna.  Jag ville inte därifrån. Jag hade hittat några som hjälpte mig. Jag hade många bra stunder på avdelning 51 som lyste upp allting i det där mörka jag hade inom mig.

Jag har gått två dagvårdar på Capio. Först dagsjukvården sommaren & hösten 2011. Hur kändes det att va där då? Otroligt jäkla skitjobbigt. Där började den riktiga kampen. Men alla patienter var underbara och fick bra kontakt med dem. Det var lite som att gå i en skola eller dagis som vi kallade det, haha. Hade en bra behandlare också. Men det kändes såklart jobbigt att vara där. Och ibland avskydde jag allt och alla men något fick mig ändå att åka dit varje dag. För jag visste att där såg de mig. Där fick jag synas.

Dagvården i sollentuna gick jag slutet av sommaren och halva  hösten 2012. Där går man ju bara halvdagar. Psykiskt sätt var jag mycket friskare än tidigare. Men behövde jobba med vikten och hitta tillbaka till ätandet. Men hade inte lika mycket förbjudet och allt var annorlunda. Jag hade kvar min gamla behandlare från öppenvården och hon är alltid underbar. Så det var bra. Annars avskydde jag att va där. Jag hade ju skapat mig ett liv utanför sjukhuset, det var där jag ville vara, men jag visste också att om jag inte gick dit skulle allt gå åt helvete. Så att va där var bara jobbigt och irriterande.


Grekland 2014

 

FRÃ…GESTUND!!

 

Nu när jag åker till Grekland tänkte jag köra på en frågestund. Ni får fråga exakt vad ni vill och jag ska försöka svara så bra som möjligt. Svaren kommer sen när jag är hemma igen. Så fråga, fråga, fråga! Inga frågor är för stora eller för små att svara på, är öppna för ALLA frågor! 

 

Fråga får svar

 
Jag vet inte hur lågt det måste vara för att anses "farligt" för kroppen men jag kan tänka mig att det är från BMI 16? Iallfall så ligger mitt BMI långt ifrån det och min kropp mår bra och kan leva med den här vikten. Jag vet inte om det är så bra att jag lägger ut siffror då jag vet att jag själv triggades väldigt mycket av det när jag var sjuk. Men mitt BMI är underviktigt -_- men inte så lågt för att räknas som anorexivikt. 
 
Pyss