Angelica Granström

Fuck anorexi

Idag den 27 augusti är det 7 år sedan jag blev inlagd för första gången på en ätstörningsenhet. Första gången jag skulle spendera natten på ett sjukhus och ha vårdpersonal som bestämde hur jag skulle leva mitt liv. Den 27 Augusti 2009 satte jag och mamma foten innanför slutenvårdens tunga dörr då min anorexi och matfixering hade gått alldeles, alldeles för långt. Två veckor skulle vi stanna där, sen skulle det bli bra trodde min familj. Två veckor och sen slipper jag det här, tänkte jag. Det hela slutade med dryga fyra år på sjukhus, tvångsvård, tusentals mediciner, självskadebeteenden, så hög ångest jag inte trodde fanns och mått så dåligt att jag nästan tagit mitt eget liv. 

Men våren 2013 blev jag friskförklarad från både anorexia nervosa och depression. Jag mådde bra, jag var på väg att skapa det liv som jag ville leva utan anorexin. Dock så är en friskförklaring inte alltid ett bevis på att allt är bra. På samma sätt som det sägs att man har en smekmånad början av svälten så har man en smekmånad början av friskheten. Idag kan jag se tillbaka på tiden efter friskförklaringen med andra ögon. 2014 hade jag inte ett helt sunt förhållande till mat, även om jag intalade andra och framförallt mig själv det. Sanningen var att jag bara lurade mig själv. Det är okej att få tillbaka dumma tankar efter en friskförklaring men lura inte dig själv, gör något åt det. 

2015 är året då jag kan säga att jag blev frisk från anorexin på riktigt. Mitt förhållande till mat blev okomplicerat och för första gången så fanns det inget från anorexin som styrde min vardag längre. Men det handlar om att det kan ta tid efter en friskförklaring att bli helt frisk. Du måste jobba med dig själv och hitta det friska livet, det friska du. 

Jag är så jävla glad att jag tog tag i mitt liv och kämpade mig ur denna hemska sjukdom. Anorexi är ett rent helvete som ingen borde få uppleva. Dock så är det fler och fler som ramlar in i det och det är då så jäkla svårt att komma ur det, men det går. Det går att bli frisk, det går att leva ett liv utan dumma tankar och att kompensera mat. Men det är DU som måste göra jobbet. Och jag vet att du kommer klara det! 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas