Angelica Granström

Ett år sedan jag bestämde mig för att fimpa ciggen

Idag har det gått ett helt år, 12 månader, 365 dagar sen jag bestämde mig för att sluta röka. Ett helt år sen jag kastade mitt cigarettpaket trots att det fanns cigaretter kvar i paketet. Men jag hade bestämt mig att efter typ 6-7 år fimpa ciggen. Och det betyder att risken för hjärtsjukdomar har halverats. 

Innan jag började röka avskydde jag rök och tyckte det var superäckligt. Jag skulle aldrig börja röka, under hela högstadiet hade jag inte ens tagit ett enda bloss. Men så började jag gymnasiet. Jag började må så fruktansvärt dåligt, det var då jag fick min första djupa depression, min anorexi eskalerade och jag mådde otroligt dåligt. Och plötsligt hade jag också en cigg mellan läpparna och jag kände ett lugn jag aldrig tidigare hade känt. Nikotinet lindrade min ångest. Men det här är inget inlägg där jag ska romantisera rökning utan tvärtom, men så många skulle inte vara beroende om det inte gav en något positivt, iallafall för stunden. 

Jag såg aldrig någon anledning till att sluta röka. Visst visste jag om alla nackdelar men det var inget som berörde mig tillräckligt. Den enda gången jag funderade på att sluta/dra ner på rökningen var när min mormors bror dog i cancer. Men de höll bara i sig i några dagar och sen var jag tillbaka till att röka över ett halvt paket om dagen igen. Nej, jag hade varken motivation eller vilja till att sluta röka tidigare. 

Men förra året började jag se en anledning till att sluta röka. Jag hade börjat få fysiska problem. Jag tyckte väl då att min kondition inte hade påverkats på något sätt då jag sprang 7km fem dagar i veckan. Men idag märker jag att andingen under löpning är helt annorlunda nu. Jag kan andas igen. Min anding hade också blivit riktigt tung även i vila. När jag satt i soffan hörde mamma hur mina lungor kämpade för att jag skulle andas. Jag andades så tungt att det hördes. Då har något gått fel. Då mår inte kroppen bra. 

Jag blev rädd. Jag ville inte förstöra min kropp ännu en gång. ( förstörde mycket av min kropp under anorexi och svält) Jag kände också att rökningen krockade med min hälsosamma livsstil som jag hade nu. Jag tränade mycket, åt hälsosamt men samtidigt rökte. Det var dags att ge det ett försök, jag bestämde  mig. UMO hade också startat en app som heter " fimpaaa". Den appen hjälpte mig otroligt mycket. Man fick hjälp att sätta upp mål, hur man skulle tänka när man blev röksugen. För mig handlade det också om att bryta ett beteende som jag fick hjälp med i appen. Och sedan diskussionsforum där man kunde stötta varandra vilket var riktigt bra. Sen att man fick se hur mycket pengar man sparade genom att inte röka var också väldigt bra, tänk vad mycket onödiga pengar jag gjort av med under alla de åren. 

Men, jag slängde cigarettpaketet och slutade. Tvärt. Bara sådär. Jag hade nikotintuggummi till hjälp vilket faktiskt fungerade. Men för mig handlade det om att bestämma mig och sen bara sluta. Vi alla är olika, men att trappa ner hade bara gjort det värre för mig för då får jag i mig nikotinet varje dag som stimulerar berondet man har som rökare. Därför rekommenderar jag att sluta tvärt. 

Idag är jag helt rökfri och det är ett av de bästa besluten jag har tagit. Jag mår så mycket bättre nu. Jag har inga problem med andingen längre ( förutom när jag är förskyld, tror jag har förskylningsastma) jag orkar mycket mer både i träningen och i det vardagliga livet, jag har minskat risken för en rad sjukdomar, jag får inga abstinensbesvär längre. Jag har gjort mig av med ett beroende. Visst får jag fortfarande sug ibland, framförallt med alkohol i blodet. Men jag går emot den känslan för att sluta röka har gett så mycket mer positivt än vad den där ciggen någonsin kommer göra.

Mina bästa tips till dig som vill sluta röka:

* Sluta på en gång. Vänta inte tills du rökt upp paketet, tills efter helgen eller nån annan "speciell" dag för den kommer aldrig.

* Trappa inte ner, försök att sluta tvärt. Släng cigaretterna och sluta nu. För trappar du ned har du alltid nikotinen kvar i systemet som stimulerar beroendet. Men går det verkligen inte, är det bättre att trappa ner än att inte göra något åt det alls.

* Bryt beteendet, bryt mönstret. Ta reda på när du är som mest röksugen. Finns det något speciellt mönster? Bryt det mönstret. Sysselsätt dig med något annat då. För mig var det att vänta på bussen som var jobbigast. Så fick försöka att distrahera mig med mobilen och annat tills bussen kom.

* Sätt upp mål. När vill du vara rökfri? Och bestäm en belöning du får när du är rökfri. Och skriv upp varför du vill sluta röka så du kommer ihåg vad det är du vill när motivationen tryter. 

* När du är på fest, följ inte med ut och rök. I början måste man förbjuda sig själv för att hjälpa sig själv. Med tiden kommer det bli lättare att stå emot även när andra röker. 

* Viktigast av allt - stå ut! Vänta ut tiden, du kommer få abstinens och det kommer vara skitjobbigt, men tro mig det blir lättare med tiden. Är det för jobbigt, prova nikotintuggummi. Det fungerade för mig. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas