Angelica Granström

Självskadebeteende

Någon som såg Uppdrag Granskning om tjejer med självskadebeteende om vårdas på rättpsyk? Om inte så finns repotaget HÄR.

Jag tyckte det var väldigt bra av Uppdrag Granskning att ta upp detta till ytan. Att detta är ett problem som finns bland oss i vårt samhälle. Men det var väldigt hemskt att se , att detta faktiskt är något som förekommer. Jag har själv aldrig vårdats på rättpsyk ( tack o lov) men jag var sjuk i många år i självskadebeteende och ätstörningar och jag vet hur svårt det är att behandla självskadebeteende. Jag har legat inlagd med tvångsvård och blivit utsatt för tvångsåtgärder som fasthållning av flera personal och legat fastspänd i bältesäng ett flertal gånger under kort tid. Men detta var pga min ätstörning då de var "tvugna" att spänna fast mig för att ge mig sondnäring. 

I självskadebettendet har jag aldrig egentligen fått någon riktig hjälp. Personalen lindade mina armar och jag rev upp för att skada mig på nytt. Under mina svältperioder i anorexin blev självskadandet mindre men så fort jag började äta igen och må sämre psykiskt så kom beteendet tillbaka. Och ärligt talat så vet jag inte vad man kan göra för att hjälpa en person med självskadebeteende, för att gipsa armar och bälta gör ju inte beteendet mindre, snarare värre tror jag. Ibland behövs tvångsåtgärder för att rädda liv. Men det måste finnas lösningar som lindrar beteendet, för det är just vad det är , ett beteende. Ett destruktivt beteende. För om du stretar emot patienten hela tiden och bara använder dig av tvångsåtgärder mot patienten så kommer självskadebeteendet bara förstärkas. Som de sa i programmet att när flickan rymde så sprang de MED henne istället för att jaga henne. Eller han som sa att man följde med i rörelserna istället för att hålla fast. Det handlar om att hitta ett lugn för att sedan kunna bryta beteendet. Men det är svårt, jävligt svårt. 

Sen är självklart alla patienter individer med olika svårigheter och fungerar på olika sätt. Men tvång ska inte vara lösningen utan det måste finnas andra sätt man kan göra. Och att låta en kvinna vara fast i gips är helt ofattbart i mina öron, det är förnedring på högsta nivå. 

Självskadebeteende är väldigt svårt att behandla. Du måste verkligen finna viljan själv att sluta. Och även om du vill så kan du ändå inte sluta när ångestpåslagen blir för höga. Så vad ska personalen och anhöriga göra? Men det handlar om att lära sig bryta ett beteende. 

Jag vet inte om jag kan påstå att jag är fri från mitt självskadebeteende. Vet inte om jag någonsin kommer våga påstå det. Men har inte rört ett rakblad på väldigt väldigt länge.  Men jag får impulser men jag kan hantera dem nu. Men jag vet också att jag kan få återfall och så är jag där igen. Jag litar inte alls på mig själv i det. Och det är ju det som är så komplicerat med psykiska problem, man vet aldrig om återfallen kan lura bakom hörnet. Men än så länge har jag kunnat hantera det. 

Men vad tyckte ni om Uppdrag Gransknings repotage? Och hur tycker ni att man ska behandla svårt sjuka självskadepatienter? Är tvångsåtgärder rätt? Är det bra att placera dem på rättpsyk? 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas