Angelica Granström

Aldrig mer anorexia

Fick en kommentar med några frågor. 

1. Bästa med att vara frisk från ätstörningen?
Det är jättesvårt att bara ge ett svar för det finns så mycket. Bara det att jag aldrig mer skulle välja ett liv i ätstörningens tecken är ju ett bevis på hur mycket bättre ett friskt liv är. Det trodde jag aldrig när jag var fast i sjukdomen, jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär.

Men det bästa med att vara frisk är att man får chansen att skapa sig ett värdigt liv. Du kan göra precis det du vill göra, du orkar göra en massa saker och ingen ätstörning är i vägen eller behandlare som säger stopp, du är inte i tillräckligt bra skick osv..Du har nu chansen att leva DITT liv. Människor i din omgivning vågar lite på dig igen. Det är ingen som behöver kontrollera att du äter för det gör du av egen vilja på automatik. Du slipper tänka på mat hela tiden, din hjärna orkar fokusera på så mycket mer nu. 

2. Svårast att sluta med?
Det svåraste var att sluta kompensera. ( svält) Att sluta fuska. Ta lite mindre, hoppa över någon måltid där. Att hitta en balans i mitt ätande, att släppa kontrollen över maten, det var absolut svårast. 

3. Enklast att sluta med?
Ingenting är lätt i en tillfrisknadsprocess. Det är ett helvete att bli frisk från en ätstörning. Men med tanke på allt annat i processen så är det lättaste att bryta svälten på ett eller annat sätt. Och även om det var supersvårt för mig att ibland fick det ta till våld eller det tog mycket längre tid för mig att börja följa matschemat så var det ändå det minst svårast. 

4. Mest saknade från tiden som ätstörd?
Jag vet inte om jag saknar något så. Men en grej är gemenskapen med alla andra sjuka. Även om det kanske var fel så hade man en extrem stark gemenskap och en stor vänskapskrets. Annars så saknar jag att ha något att ta till när livet blir jobbigt. En livlina. 

5. Bästa från ditt friska liv?
Att jag lever. Att jag är full på energi. Att jag har träningen och drömmar. Att jag har min pojkvän, min vovve och hästarna. Att jag har sådant som är mycket mer värt än ett liv med anorexin. 

6. Vad saknar du minst från anorexin?
Det jag saknar minst är den där tomheten. Den där känslan då du är helt tom, orkar inte känna någonting. Du du är så fysiskt sjuk att du inte orkar resa dig från sängen. Att du inte bryr dig om du skulle dö. Det är det värsta och det vill jag aldrig uppleva igen. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas