Angelica Granström

We are young we run free, stay up late we don't sleep


Grekland Juli 2014

Tisdag 29 Juli 2014
Kvällen spenderas just nu i soffan medan en supergod och superbra smoothie ligger i min mage. Jag och Russi tog nästan milen idag på vår Powerwalk. Jag kommer verkligen sakna våra kvällspowerwalks när vintern kommer. Usch, vill inte ha kyla. Under tjugofyra och jag gnäller, typ. 

Idag blev det ett rump och benpass på gymmet. Jäkligt skönt att pressa de musklerna, de om några känns verkligen. Viktbollen jag använder till mina squats var spårlöst försvunnen så jag fick använda en högre vikt - svettigt! Jag har även hunnit med lite solning, såklart. Så jäkla skönt att sommarvärmen håller i sig. Kommer aldrig sluta älska sommaren, sådetså! Inför i höst är allt rätt ostabilt och allting runt det gör ont, så försöker att inte tänka på det för mycket. Det är ett problem jag har, jag tänker för mycket. 

Nej, nu ska jag fortsätta vila i soffan ett bra tag till innan jag flyttar till mitt rum där det inte går att andas. 

 

 

 

Svar på Frågestund - Sista delen

Vad är det som fick dig att bli intresserad av hälsa & träning? Eller är det nåt du alltid varit intresserad av?
Nä, jag har inte varit intresserad av hälsa förut. Jag har aldrig varit träningstjejen och avskydde att springa. Men ridningen har jag alltid älskat. Jag har aldrig varit särskilt nyttig heller, utan som jag beskrivit tidigare valde onyttiga alternativ framför nyttiga så länge de innehöll färre kalorier.

 

Jag började springa ibland hösten 2012, med en extremt dålig kondition. Men den förbättrades och jag började känna glädje i det. I mars 2013 började jag även styrketräna och även det kände jag glädje i. Jag tyckte om att träna. Och jag blev fast. Hälsointresset handlade om att jag ville bli av med mitt sockerberoende. Och jag märkte att jag mådde bättre av det. Någonstans där fann jag ett intresse och hälsa i övrig expanderades i sociala medier så jag hade chansen att lära mig. Nu är det min livsstil och är ett av mina största intressen. 

 Vilka är dina top 3 favoritlåtar just nu


Snow Patrol – I Won't Let You Go

Christina Perri – burning gold

Pablo Espinosa – Entre tu y yo

 

Vad fick dig att börja blogga?
Min första riktiga blogg var en ätstörningsblogg. Jag hade en innan men uppdaterade aldrig så den räknas inte, haha. Men jag började med ätstörningsbloggen för att få utlopp för mina känslor. Först va den låst och ingen hade lösen, sen öppnade jag den och då fick jag flera hundra läsare och då lärde jag känna massa andra sjuka. Men det som fick mig att börja blogga var att jag behövde någonstans att skriva av mig och eftersom jag alltid varit estetiskt lagd så var blogg mycket mer kreativt än dagbok. 

Hur skulle du beskriva det perfekta fredagsmyset? ( aså en lugn hemmakväll)
Ladda upp med något gott jag är sugen på. Sätta på en film eller serie ( Helst PLL) och bara mysa. 

Vad spenderar du mest pengar på?
Kläder och hälsogrejer.

Vilken är din favoritbutik i Stockholm?
Hollister och Gina Tricot.

Vilken sminkprodukt skulle du inte kunna leva utan?
Mascara!

Vilka bloggar läser du?

http://josefineandersson.se

http://enflickasomarstark.blo.gg

http://nellieberntsson.metromode.se

http://idawarg.se

http://klarissan.webblogg.se

http://vanjasofie.bloggplatsen.se

 

http://ainalesse.spotlife.se

 

You're gonna hear me roar, louder louder than a lion


Grekland Juli 2014

Snacka om att jag längtar tillbaka dit. Den där familjeresan blev helt jäkla fantastisk! Bodde i världens gulligaste by med bara stenkast ner till stranden. Fotomiljöerna var helt underbara som ni ser och allt var bara sådär jäkla underbart som det bara kan vara på en ö i medelhavet. Jag är så jäkla glad att jag tog mig över tröskeln till det friska livet, så att jag fick chansen att uppleva allt det här - det goda som livet kan ge. 

Måndag 28 Juli 2014
Vilken jäkla hemsk natt jag hade. Jag vet inte om ni har det likadant men luften i mitt rum står still om nätterna. Det är så sjukt kvavt därinne. Jag har öppet fönster men kan typ ändå inte andas vilket resulterade i att jag vaknade sisådär en gång i timmen. Gav upp klockan sju då jag vaknat varje timme från klockan 02.00. Så vid åtta satte jag mig och åt frukost framför Disney Channel innan det blev hundpromenad och sen drog jag mot gymmet. 

Det blev 6 km på bandet och sen ett rygg+arm-pass. Var helt slut när jag åkte därifrån. Hem och duscha för att sedan åka med mamma in till stan, var närmligen tvungen att köpa övningboken till högskoleprovet. Så att jag kan förbättra mina resultat. Jag och mamma hann även med lite glassfika och shopping på The Body Shop. Nu är jag ensam hemma och har fördröjt tiden med de senaste "Awkward" avsnitten. Hoppas ni har haft en bra start på veckan!

 

Svar på Frågestund - Del 5

Berätta lite om din medryttarhäst

Jag har två medryttarhästar men jag rider varmblodet för det mesta. Tinkern heter annars Tinky och är genomgo, älskar mat och har världens skönaste galopp. Dock är hon lite med hispig när man rider ut med henne än vad varmblodet är, haha. Annars kan man jämföra henne ganska mycket med en hund, hon kan flera konster och är jätteduktig på att pussas.

Bique heter varmblodet och är den jag mest rider. Hon hade det inte så bra innan hon kom till de här ägarna och när jag lärde känna henne var hon superjobbig att sadla men det handlade om att hon nog har upplevt jobbiga saker tidigare i sitt liv. Idag går det mycket bättre men ibland åker öronen bakåt och nafsar lite, men hon är genomsnäll och menar inget illa egentligen. Hon kan va lite bitchig ibland bara. Samma sak i hagen är hon på ett visst humör så vägrar hon komma och sparkar när man närmar sig, men aldrig så att man blir träffad.Hon vill aldrig skada någon. Och hon ger upp till slut om man själv är envisare än vad hon är. Hon är super att rida och jätterolig att jobba med. Det är så kul nu när jag känt henne i flera år att jag verkligen vet vart knapparna sitter och hur jag ska rida henne. Rider man ut med henne är hon mycket lugnare eller tryggare än Tinky. Det är sällan hon har blivit rädd. Det är få gånger Bique har blivit riktigt rädd för någonting då jag ridit ut med henne.

 

Det känns som att jag och Bique kan förstå varandra då vi båda varit med om jobbiga saker och varit underviktiga. Hon var väldigt smal i början, men nu är hon jättefin. 

Både Tinky & Bique är två superfina hästar och jag är så glad och tacksam att jag fått lära känna dem och varit medryttare på dem i fyra år. Skulle va svårt att lämna dem, älskar dem så otroligt mycket!


Jag & Bique - 2014 

Jag & Tinky 2012 

 

Bästa hälsomelliset/hälsogodiset?
Jag har kärat ner mig i Questbars, så självklart dem. De fungerar alltid, vare sig du är hemma, i skolan eller på språng. Supergoda och nyttiga. Annars funkar alltid smoothies, eller den här chokladdesserten. 

Var är bästa stället i Stockholm?
Om du ska gå ut så är södermalm bäst.  Älskar söder, det är den del av stan som faktiskt är fint. På sommaren finns det sjukt fina uteserveringar. Mitt favorituteställe i Stockholm kommer alltid vara Hellströms, deras banana colada är bäst! Dock har Stockholm aldrig samma drag som det är utomlands, i Ayia Napa där var det drag!

 

Annars är söder det bästa stället i övrigt. Tanto är  super om du bara ska ha picknick eller ligga och sola. Café Fåtöljen ligger vid slussen och är det mysigaste stället att sätta sig en kall vintereftermiddag. Och att sätta sig vid vattnet en sommardag och äta glass är ju superhärligt. Så söder är helt klart bästa stället i Stockholm.

Favoritbok?
Divergent – triologin såklart!

Vad är din favoritmat?
Pannkakor är en riktig favorit, så jäkla gott. Fan vad sugen jag blev nu, haha. Annars älskar jag lax, speciellt grillad, yumma! Och olika typer av sallader är också sjukt gott. 

Vilka umgås du med?
Ärligt talat. Inte många. Jag har tappat kontakten med så sjukt många vänner när jag blev frisk från anorexin. Men eftersom det största antalet av min vänskapskrets va sjuka så va väl det lika bra. Och de från min gymnaiseklass har jag ingen kontakt alls med, men vi va kanske inte så lika.

 

Idag umgås jag med Paulina ibland ( min vän från högstadiet), sen Sofie ibland som är den enda jag har kvar från den tiden.  MEN jag är hellre frisk med få vänner än sjuk med många vänner. 


Jag & Paulina - 2014 

Svar till Karin

för 7 timmar sedan

Alltså det där med att många sjuka vill jobba inom vården och framförallt sjuksköterska håller jag verkligen med om, men inte att det är ett sätt att hålla kvar sig i sin sjukdom! De allra flesta skulle jag vilja säga vill göra det för att hjälpa andra, för att de vet hur det känns och vad som passar sig att säga. För att de vill göra skillnad. Det var sjukdomen som fick upp mina ögon för vården, men absolut inte som ett sätt att hålla kvar i det sjuka, snarare tvärtom. Jag tror man måste vara frisk till hindra procent för att överhuvudtaget ens kunna jobba inom vården på ett bra och givande sätt. :)

 

 

Vi alla har olika åsikter inom detta, jag står fortfarande kvar vid min. Det där med att man får en annan erfarenhet iochmed sin sjukdom och kan hjälpa bättre tycker jag börjar bli uttjatat. Visst får du en annan erfarenhet men du lämnar inte ditt sjuka liv bakom dig om du väljer att gå tillbaka. ( Jag syftar på de som varit psykiskt sjuka och börjar jobba på en psykavd, eller fd ätstörda som börjar jobba på en ätstörningsklinik) Jag tror bara man håller kvar i det sjuka då. Jag tror inte en som varit sjuk i en annan fysisk sjukdom skulle välja att börja jobba med det sen. Men konstigt nog vill ätstörda tillbaka till sjukhuset så fort de blivit friska. Det låter farligt. Det är så pass många sjuka eller friskförklarade som vill utbilda sig till sjuksköterska att det är omöjligt att alla  de kan "brinna" för det yrket. Jag tror att de flesta vill hålla sig kvar i det sjuka på något sätt och då väljer vårdyrket. Även om det kanske är omedvetet. Jag säger inte att ALLA är så, men många. Jag påstår inte heller att fallet är så för dig. Men jag tror inte att alla dessa fd sjuka egentligen brinner för sjuksköterkeyrket. Så jag tycker verkligen man ska tänka igenom ordentligt innan man påbörjar sin utbildning. 

Proteinsmothie och Questbar

Blåbär/Jordgubb Protein Smoothie 

0,5 dl Vaniljkvarg ( laktosfri för min del) 
0,5 dl laktosfri mjölk ( helst soyamjölk) 
0,5 Stor banan ( alt. 1 liten) 
Frysta Mangobitar
Frysta Blåbär
1 msk Vega Smoothie Protein Tropic ( Alt. annan valfri smak) *
1 msk Chia frön* 
Några färska jordgubbar

1. Mixa bananen 2. Häll i kvarg och mjölk, Mixa! 3. Häll i bären så många du vill, Mixa! 4. Häll i proteinen och fröna, Mixa 5. Servera i ett stort glas och njuuut! 

* Finns att beställa från Iherb.

 

Detta sitter jag och smaskar i mig just nu  som ett proteinrikt kvällsmål. Riktigt jäkla gott! Längtar tills nästa vecka då min nästa beställning från Iherb kommer. 

 

It hurts 'till we learn down the point of fear

Söndag 27 Juli 2014

Herregud vilket jäkla väder dagen har bjudit på idag! Ösregn och åska, inte alls kul Men när det hade lugnat ner sig drog jag iallafall till gymmet. Det blev 7 km på bandet och sen ett styrkepass med mage i fokus. Nu har jag precis fått i mig lite lax till middag - favoriten! 

Nu är jag ganska slut i kroppen måste jag säga, men det är ändå ett jäkla skön känsla. Att få köra riktigt hårt, verkligen något jag behöver för att kunna må bra. Jag må vara träningsfreak - men jag älskar det! 

Svar på Frågestund - Del 4

 

Vad är det för utbildning du vill gå? Varför?
Jag vill utbilda mig till sjuksköterska. Och det har verkligen ingenting att göra med min fd anorexi, eller att jag legat på sjukhus. Det känns som att det är så många sjuka ( fd sjuka) som vill jobba inom vårdyrket och framförallt sjuksöterska. Och det oroar mig. Jag vill inte vara en av dem, en av dem som håller kvar i sin sjukdom via sitt yrke. Håller sig kvar på sjukhuset. Jag säger inte att det är alla, men varför är det så många sjuka som vill bli sjuksköterskor? Varför?

Jag fick upp ögonen för yrket tack vare musikhjälpen. Jag vill hjälpa människor. Jag vill förändra. Men framförallt. Jag vill rädda liv. Min dröm är att få åka ner till ett U-land och jobba på ett sjukhus där. Och i framtiden vill jag helst jobba med sjuka barn.

 

Jag har också tankar på att utbilda mig till PT utöver detta. När jag har tillräckligt med pengar vill säga. Jag brinner verkligen för träning och hälsa och där tror jag att jag kan hjälpa människor på ett annat sätt – dvs. till ett hälsosammare liv

Kan man få lära känna dig närmre?
Okej, hur menar du då? Bara att komma med förslag på hur ni ska lära känna mig närmre!

Kan du inte göra ett inlägg där du presenterar din familj?
Jo visst kan jag göra det.

Vilken slags träning tycker du är roligast och varför?
Övningar som man gör med sin egna kropp och med få redskap som pilatesboll, viktboll eller hantlar. För att jag lättare hittar kontakten med kroppen och utvecklas och det är jätteenkelt att variera övningarna. Dessutom övar man också mycket balans i kroppsövningar vilket är nödvändigt och superbra! Något av en favorit är utfall med hantlar då du verkligen känner kontakt med rätt muskler. 

Annars älskar jag ju att rida såklart och långa Powerwalks sitter ju hellre aldrig fel.

Vem är din förebild?
Ida Warg är en stor inspirationskälla och förebild för mig inom träningen.  Hon snackar om träning och hälsa på rätt sätt och det är verkligen inga sjuka ideal i hennes bild. Hon är också en sån jäkla bra förebild för unga tjejer och ger så många grymma tips både inom träning, mat, självkänsla och kroppen. Träningen är en livsstil för henne och jag känner likadant. Tycker hon är fantastisk! "Glöm heller inte bort att mat är något bra som ger kroppen energi och som man ska njuta av!" - Ida Warg

Hur ser ditt träningsupplägg ut? Vad är ditt/dina mål med din träning?
Jag tränar ca 5 gånger i veckan normalt sätt. Och då blir det ett rygg & armpass, två magpass och två ben & rump pass. Jag springer 6-7 km fyra av de passen. Ett av passen blir det kortare löpsträcka och sen crosstrainer. Eller bara crosstrainer beror på vad jag känner för.

Mitt mål inom kondition är att kunna springa så långt som möjligt på så kort tid som möjligt. Ett mer konkret mål är att jag vill kunna springa tjejmilen på en bra tid. Idag springer jag 7 km på ca 34-35 minuter.

 

Inom styrketräningen vill jag självklart fortsätta bygga muskler. Få snyggare kropp osv. Sen vill jag bli starkare. Jag vill va stark, jag vill orka. Ett mål som jag redan bockat av är att bli piggare och gladare. Och det är jag redan. Men det va jag inte innan jag började träna och äta hälsosamt. 

Hur är relationen till din biologiska pappa idag?
Vi har ingen kontakt alls. Sist jag pratade med honom var sommaren 2011 och då träffades vi inte ens. Sist vi träffades låg jag inlagd på Capio. Så ingen relation överhuvudtaget har vi idag.

Favoritalkoholhaltiga drycken?
Smirnoff ICE

Vad heter din hund? Hur brukar du träna henne inför en tävling? Vad är era starka sidor i agility och vad är era svaga sidor?

Hennes riktiga namn är Jollychaps shake a leg men hon kallas för Russi. Dagen innan tävling brukar jag köra en hel bana så att jag ser att hon är laddad och kan allting och speciellt kolla så att slalomet sitter. Sen spara så mycket energi som möjligt. Dvs. bara korta promenader och ingen lek. Men flera dagar innan tränar vi olika typer av banor, olika moment och det som jag vet hon har svårt för.

 

Våra starka sidor är tunneln. Hon har jättelätt för alla olika typer av ingångar. Svaga sidor är framförallt balanshinder då jag aldrig kan veta om hon ska dem eller inte. Hon både älskar och hatar dem på samma gång. Hon kan köra dem perfekt på träning och sen vägra på tävling. 


2013

Älskade Power Walks

Är nu hemma efter 1 timme och 16 minuters powerwalk med vovven. Så jäkla härligt att promenera ute nu på sommarkvällarna, ett perfekt avslut på dagen. Ett riktigt bra sätt att rensa tankarna på och dessutom att få ha med mig min älskling kan inte bli annat än perfekt. Det är en så jäkla härlig känsla det där. Powerwalks är något som jag bara älskar mer och mer för varje dag. 

 

The only time we really talk is when our clothes are coming off

Lördag 26 Juli 2014

Så var årets första dopp i svensk sjö avklarat. Jag kan ju inte påstå att det var jättevarmt, men skönt var det iallafall. Att steka lite hann vi ju också med. Jag tycker faktiskt det är riktigt skönt att sola, ligga där bli värmd av solen och bra musik sprakar i hörlurarna. Riktigt skönt. Förstår mig inte på folk som hatar att sola. Kanske beror på att bara jag har musik i öronen så känns allt så mycket enklare. Hoppas vädret håller i sig imorgon också, men hörde något om regn och åska. Hoppas att de har fel..

Nu ska jag alldeles strax dra på en powerwalk, ska bli riktigt skönt. Musik i öronen och bara gå,gå, gå. Finns det något härligare? 

 

Svar på Frågestund - Del 3

 

Umgås du något med Elin fortfarande?
Nej, jag och Elin umgås inte längre. Vi slutade umgås helt och hållet i slutet av 2012 tror jag. Men vi blev aldrig ovänner direkt utan gled ifrån varandra vilket är synd då vi varit riktigt bra vänner för några år sedan.

Vad smakar haloumi egentligen?
Oj, vilket svår fråga! Jag har jättesvårt att sätta ord på vad det smakar. Men det smakar inte alls som vanlig ost utan mer grillad smak med en seg konsistens. Haha.

Någon mat du absolut inte kan äta och det inte har med din fd anorexi att göra?
Ja, jag har en del saker jag inte äter. Jag tycker inte om tonfisk eller sill. Koldolmar har jag ätit en gång och det va oätligt. Keso ger mig kväljningar och vanlig ost har jag svårt för. Äter aldrig vanlig ost längre.  Sen avskyr jag pistagenötter. Lakrits är det äckligaste godiset som finns, det går verkligen inte. Kebab gillar jag inte heller, usch! Och Oliver skulle jag aldrig kunna äta, en liten bit i munnen och jag spottar ut den i reflex. Men älskar olivolja, haha. Saltgurka går absolut inte.  Min biologiska pappa retade mig alltid för att jag aldrig lärde mig äta saltgurkan i hamburgaren, haha. Idag är jag tjugotvå och äter den fortfarande inte.

Så ja det finns en del grejer jag inte tycker om. Det här var lite av det.  Men jag är nog den enda ”hälso/tränings freaket” som hatar keso, haha! 

Din favoritkaraktär i Pretty Little Liars?
Spencer Hastings är helt klart min favorit. Jag kan relatera till den karaktären väldigt mycket och jag älskar hela henne som person. Hela hennes tankesätt och jag känner igen mig i mycket. Sen älskar jag Hanna Marin också, hon är helt klart den roligaste karaktären. 

Bästa sättet att spendera en fredagkväll på?
En utekväll med en massa alkohol och gött folk eller hemmakväll med Pretty Little Liars och något gott att äta till.

Vilka egenskaper söker du hos en kille? Vad hette din första pojkvän och hur träffades ni?
Öppen, positiv, tapper och lojal. 
Min första pojkvän hette Oscar och vi träffades genom att vi gick i samma klass. 

Bloggar din syster?
Nej, hon bloggar inte. Men hon har instagram ( miikaaaela) och ask ( http://ask.fm/miiikaaaaelaa)

Har du svårt för att testa ny mat?
Alltså jag har aldrig haft svårt för att testa ny mat, men att gilla ny mat är svårare. Men är jag ute och äter så håller jag mig oftast på säkra kort, det jag vet att jag tycker om. Jag tror också jag hade lättare att våga prova ny mat när jag var yngre än vad jag gör nu. Men ser det gott ut så kan jag prova, för jag äter mycket mat med ögonen, jag vill att det ska ”se” gott ut. 

 

 

 

I don't give a shit, no one else can have ya


St: Annas Skärgård 2014

Nu är jag hemma igen. Jag har haft två bra dygn med familjen och våra grannar. Plus hundarna såklart. Jag har solat, druckit en massa xider och breezer, inte badat pga alger, grillat, ätit, spelat minigolf, varit med hundarna, spelat "med andra ord" som får upp min tävlingsinstinkt rejält, haha. Och sen bara haft det trevligt. 

Jag har haft en några riktigt bra dagar men nu när jag är hemma igen för att stanna så kan jag fokusera lite mer på bloggningen. Nästa del av frågestunden ska också komma upp snart. Ligger just nu ute i solen och steker lite halft, haha. Längtar verkligen inte till hösten, tänk att om tre månader är det typ höstlov. Usch, den tanken vill jag inte ens tänka. Nä, njut av sommaren nu när den äntligen är här, det gör jag iallafall! 

 

 

 

Svar på frågestund - Del 2

Svar på Frågestund Del 2 - Anorexi & Sjukdom

 

Hur känns det med sond?
Det är obehagligt, tänk dig själv att ha en jäkla slang genom näsan, halsen , ner i magen. Usch. Det gör ont ibland, efteråt blir man öm. Dessutom hamnade den fel en gång så att jag höll på att kvävas och det var riktigt läskigt.  När sondnäringen åker ner så känns det som en kall ström genom halsen ungefär. Sondmatning är verkligen ingenting jag rekommenderar. Då är näringsdrycker så mycket bättre!

Hur känns det att svimma?
Det känns inte så mycket. Det går sjukt snabbt och plötsligt vaknar man på golvet i chock och förstår knappt vad som hänt. Det enda jag kände innan var illamående och yrsel. Sen PANG och jag vaknar ett tag senare på golvet.

Kräktes du ofta?

Nej, jag hade inte den problematiken. Visst hände de ett par gånger, när jag fick så mycket ångest att jag inte kände något annat val. Men det var bara enstaka tillfällen.

Om du skulle gå tillbaka vad hade du gjort annorlunda?
Jag ska inte säga att jag ångrar att jag blev sjuk, för det gör jag inte. Tack vare min sjukdom så växte jag som person, lärde känna mig själv och lärde mig att inte låta folk trycka ner mig. Dessutom vågade jag stå upp mot min biologiska pappa och det hade jag nog aldrig fått chansen om jag inte blivit sjuk. Och se hur mycket vår relation egentligen betydde för honom. Men om jag skulle gjort något annorlunda så var det nog att inte låta det gå så långt, att ta emot hjälp på en gång istället för att köra tvångsvård och hela skiten. Och kanske sökt hjälp redan i högstadiet då jag blev sjuk för första gången istället för att ignoerera det när läkaren sa det. 

Om du fortfarande hade varit sjuk hade du testat Mando också då eller hur hade du tänkt?

Nej, jag skulle inte ha övervägt att söka till Mando då jag tror att deras koncept inte skulle passa mig alls. Jag behövde inte ännu mer kontrollbehov än vad jag redan hade. Mycket av det som höll mig kvar i anorexin var kontrollen. När mitt liv var kaos var maten och vikten det jag kunde kontrollera. Om jag fortfarande va sjuk skulle jag istället ta en paus från all ätstörningsvård och rannsaka mig själv varför jag ville bli frisk och om jag ville det för min egen skull eller endast för andra. När jag hittat min egen vilja skulle jag ta hjälp av mig själv och det jag lärt mig, kanske av nån organisation och om det inte hjälpte, höra av mig till capio igen och då med förhoppningsvis ett nytt perspektiv.

Väger du mer eller mindre nu än innan du blev sjuk? Alltså följer du din vikt och längdkurva?

När jag blev sjuk i anorexi första gången gick jag i åttan så jag var ju mycket yngre då. Men enligt min vikt & längdkurva så ligger jag nog lite i underkant. Men inte alls mycket. I nian hade jag gått upp lite i vikt och då vägde jag ungefär två kilo mer än vad jag gör nu.

När du hade anorexia åt du sötsaker och godis då? Eller uteslöt du det helt? Hur ofta äter du sötsaker idag?

Ja, jag har kunnat äta sötsaker under den mesta tiden då jag varit sjuk. Det var bara under de värsta perioderna jag inte kunde. Dock har jag haft en lång ”Fear food” lista, men just sötsaker har inte varit det svåraste. Jag var en riktig kaloriräknare när jag var sjuk och räknade allt från yoghurtskedar till tuggummin. Kalorivärdet vägde tyngre än antalet gram fett eller socker. Därför kunde jag äta nåt sött framför nåt nyttigt så länge det innehöll färre kalorier.

Idag fikar jag nästan aldrig. Alltså det närmaste fikat jag kommer är latte eller Frappe. Glass kan jag väl äta hemma. I alla fall så är mitt fikaintag minimalt. Sist jag satt på ett fik var i mars och då fikade jag inte ens, haha. Men latte och Frappe köper jag take away då och då. Övriga sötsaker blir en max två gånger i veckan.  ( fre/lör) Men är jag på semester kan bli oftare. Det varierar lite, jag har ett friskt förhållande till mat och sött så det sker lite av sig själv. I alla fall så äter jag för det mesta väldigt sockerfritt och hälsosamt. Lösgodis har jag inte ätit på typ ett år. Men det är mitt val och min livsstil, sånt man kan göra när man är frisk. Kom ihåg det!



2009

Skulle du kunna tänka dig att jobba med ungdomar som är sjuka i en ätstörning? Varför/varför inte?

Nej det tror jag inte. Inte just nu och inte inom de närmsta åren. Självklart har jag inget emot om någon av er kontaktar mig och kanske vill ha stöd. Jag hjälper mer än gärna till, men inte som ett heltidsjobb. Jag vet vad jag vill göra och det har inte med ätstörningar att göra. För mig känns det som att om jag skulle välja mitt framtidsjobb inom ätstörningsvården så skulle det vara samma sak som att hålla kvar i det sjuka och inte släppa den helt och hållet även fast jag är frisk. Det skulle kännas som att en bit av mig fortfarande vill ha en ätstörd identitet och det vill jag absolut inte! Jag vet att det finns många åsikter inom detta, men det här är min.

Kan du lista upp några saker varför man ska bli frisk från anorexi? Jag känner att jag behöver motivation just nu.

Absolut! Jag vet att det kan vara svårt att hitta motivation när man är fast i det sjuka beteendet men jag ska försöka hjälpa dig lite på traven.

Du förlorar så mycket när du är sjuk i en ätstörning.  Även om du kanske gör friska saker till en viss del så håller det sjuka dig en bra bit tillbaka. Lev livet fullt ut är ett motto man ska leva med. Och det kan man inte om man har en ätstörning.

Har du drömmar? Vad vill du göra i framtiden? Jag kan lova dig att dina drömmar aldrig kommer slå in om du fortfarande är sjuk. Jag hade tex. Aldrig kunnat resa utomlands med min kompis om jag fortfarande varit sjuk och den resan blev oförglömlig. Du vinner så mycket på att bli frisk.

Att trivas med sig själv. Det går att trivas med sig själv. Det går att tycka om sin kropp. Men har en ätstörning infekterat din hjärna så är det omöjligt. Men väljer du den friska vägen så kommer du så småningom kunna tycka om dig själv och din kropp. Och hur härligt låter inte det?

Alla fysiska och psykiska besvär en ätstörning medför minimeras när du blir frisk. Din familj och dina vänner behöver inte oroa sig för att din kropp ska lägga av, eller att du när som helst kan sluta äta igen. Du har inte ångest varje dag. Du kan äta vad du vill när du vill utan ångest eller en elak röst i ditt huvud som straffar dig. Du behöver inte äta efter ett matschema och kan vara spontan och slippa styra ditt liv efter dagens måltider. Du slipper frysa konstant. Du kan leva fritt utan att något eller någon hindrar dig.

Det var några saker som kanske kan ge dig lite motivation. Sen finns det tusen andra saker som är positivt med att bli frisk.

Varför är alla dina gamla bloggar låsta?

För att jag helt enkelt inte vill att någon ska läsa dem. Jag är inte alls stolt över den personen jag var då, hur jag uttryckte mig och skrev om all min ångest öppet för flera hundra läsare om dagen.  Jag vill inte förknippas med den personen längre. För det är inte jag längre. Jag minns hur personalen på avdelning 51 sa att det inte är så bra att blogga om sin ätstörning med risk för att man ska ångra sig i framtiden då man mår bättre. Jag förstod dem inte då, idag gör jag det. Dock har jag kvar dom låsta för att det ändå var en del av mitt liv och det vill jag ändå ha sparat, men jag borde aldrig haft det öppet och tillängligt för så många. Triggerwarning nummer ett på de där inläggen.

Om du skulle följa ditt matschema från capio/scä igen och inte träna alls, skulle du få ångest då?

Åh herregud! Ni anar inte hur mycket jag tänkt på den här frågan. Jättesvårt att komma fram till ett konkret svar. Men det jag vet är att för några dagar utan träning och att äta enligt det där jäkla matschemat skulle jag inte få ångest överhuvudtaget! I Grekland tränade jag inte en enda gång och när man är på semester äter man ju! Och nej, jag fick inte ångest. Det jag tänker på är hur jag skulle känna av en längre tid. Jag tror att det skulle kännas lite jobbigt men inte ångest på det sättet eller den nivån som förut. Hoppas det duger som svar och att ni inte missuppfattar någonting. Dvs. jag får inte ångest av mat och jag tränar inte för att förbränna kalorier!

 

 

Svar på Frågestunden - Del 1

Här kommer första delen av svaren. Jag har delat upp det i kategorier. De två första delarna handlar om anorexin och sen blir det övriga frågor. 

Svar på Frågestund Del 1 - Anorexi, sjukdom & mående

 

Hur gjorde du för att bli fri från ätstörningen?

Det finns inget ”såhär gör man” och jag har heller inget direkt och klart svar på hur jag gjorde för att bli fri. Det finns mallar som man kan utgå efter som jag gjorde. Dvs. att äta. Äta efter matschema, dricka näringsdrycker och få en friskare vikt. Det är förutsättningarna för att du någonsin ska kunna bli fri. Jag utgår också från att du verkligen vill bli frisk, det är superviktigt att du vill bli frisk för din egen skull och inte för din familjs skull tex.  Sedan gäller det att gå emot alla rädslor, om du är rädd för godis – ät godis. Om du är rädd för att äta bland folk – ät bland folk.  Jag tror mycket på att avdramitisera det man tycker är jobbigt.

Det viktigaste av allt tycker jag är att man måste bli frisk och fri på sitt eget sätt. Allt funkar inte för alla, när du är i det läget i tillfrisknaden så måste man försöka hitta sitt eget sätt som jag gjorde. Du måste förstå vad det är du behöver för att bli fri. Jag började med att släppa matschemat. Men det var fortfarande något som satte käppar i hjulet och jag hade fastnat. Jag hade turen att ha en egen lägenhet då och en bästa vän som hjälpte mig och i princip bodde med mig. Det var där jag förstod att jag behövde släppa kontrollen, släppa anorexin. Jag behövde äta. Äta allt. Så mycket jag ville så som jag aldrig tidigare ha kunnat göra. Så som jag säkert hade gjort om jag inte valt anorexin i fjortonårsåldern. Jag och Jossan ”munchade” sötsaker varje kväll det jullovet.  Det var precis det jag behövde just då för att ta sista steget.  Jag släppte kontrollen. Jag avdramatiserade maten och där släppte anorexin min hand.

Kom ihåg att i slutet måste man hitta sitt eget sätt att bli fri på. Du måste lära dig se vad det är just du behöver göra. Jag behövde äta massor.  När du är där, ta reda på vad just du behöver.

Mår du helt bra idag?

Från anorexin? Ja. Där mår jag helt bra. I övrigt så pendlar det lite upp och ner som det gör i ett friskt liv. Det händer saker i livet som är jobbiga och gör ont och då är det klart att jag mår dåligt. Men jag mår ju också bra. Ingen människa mår helt bra jämt. Dock har jag kanske lättare att dippa och må sämre pga att jag är annorlunda. Min hjärna fungerar lite annorlunda. ( Borderline) Men numera håller jag det så stabilt jag bara kan. Men jag mår bättre än vad jag någonsin gjort.

Har du varit inlagd tillsammans med Joanna Nordström?

Nej, det har jag inte.

Har du någon mat du är rädd för fortfarande?

Nej, det finns inte någon mat som jag är ”rädd” för längre. Idag äter jag all mat jag tycker om utan ångest. Dock skulle jag aldrig kunna svepa en näringsdryck igen, haha!

Vad tycker du om recovery konton på instagram? Tycker du det är bra eller dåligt?

Jag tycker inte alls om recovery konton på intstagram. Jag tycker det bara späder på det sjuka  ännu mer. Med ett recovery konto skapar du en identitet som ätstörd. Ätstörningen är en sjukdom du har inte den du är. Kom ihåg det! Sen får du nästan bara följare som också är sjuka, ni matar bara på er sjukdom ännu mer när ni skriver, pratar och lägger upp bilder som bara handlar om er sjukdom.  Sen är triggers så otroligt lätt och gör att ni bara får varandra att må dåligt. Kortfattat så tycker jag att det är fel och kommer bara göra er sjukare.

Vad är det du tycker är bra med capio? Varför ska man söka dit?
Först ska jag säga att jag hade nog aldrig kunnat bli frisk utan deras hjälp. De hjälpte mig otroligt mycket. Till stor skillnad från SCÄ. Det som är bra med Capio är först och främst personalen. Jag har svårt att lita på människor men de kunde få min tillit. Min behandlare i öppenvården fick deifinitivt den. Personalen på Capio är också väldigt profetionella och vet exakt vad som behövs göras. Och istället för att använda sig av fysiskt våld och tvång så vet de hur de ändå ska göra för att få en att äta och följa behandlingen. Deras terapigrupper är väldigt bra och jag har lärt mig otroligt mycket som jag fortfarande har nytta av idag. Det är också alltid bra arbete och de ställer krav när det behövs och blir utmanad att gå emot sina rädslor vilket för en framåt mot det friska. 

Man måste vilja bli frisk för att gå på capio och det ser jag att du verkligen vill så tycker definitivt att du ska söka dit. Det bästa med Capio är att de tar emot en när man faller. De lät mig aldrig bli sådär sjuk som jag var när jag kom dit efter jag varit på SCÄ. Scä såg på men Capio fångade upp mig.


Capio 2011

 

Hur känns det att vara i slutenvård och dagvård både på capio och scä?

Slutenvården på Scä är hemsk. Det var i alla fall min upplevelse. Det enda jag upplevde där var tvång, våld och ångest. En stor fet dörr stängde oss utanför omvärlden och höll andra borta från att komma in. De enda som kunde ta sig in och ut var personalen som använde säkra passeringskort. Besökare fick vänta vid dörren och smyga ut alla samtidigt när tiden var inne och någon kunde släppa ut dem. Ett fängelse helt klart. I undersökningsrummet fanns det en säng med hårda bälten om man skulle vägra för mycket. Om de fick chansen att utnyttja LPTet till fullo. Personalen fick i princip utnyttja så mycket tvång de ville mot mig så länge jag fick i mig flytande näring.

Dagvården på Scä är inte dess bättre. Jag gick på Frej som hette Dvea först. Nu vet jag fan vad det heter. I alla fall är det den dagvården man går måndag-fredag  från morgonsamling till eftermiddagsmellis. Där fick jag chansen att gå i Scä skolan vilket var bra. Det är inga fysiska tvång på dagvården men personalen var verkligen inte bra. Då var personalen på slutenvården mycket bättre. På dagvården var de oproffetionella och sårade mig gång på gång.  Jag som redan hade svårt att lita på människor tappade ännu mer tillit. Det var svek, saker de sa till mig sårade mig. Och de gjorde mig mest ledsen. Jag var nästan bara ledsen när jag var där. Dock fanns det fina medpatienter som lyfte upp vardagen. Och en jättefin personal. Leon. Han var underbar. Han fick min tillit och han tog den med respekt och hjälpte mig otroligt mycket.

Slutenvården på Capio har inget tvång. Dörren är upplåst och man kan smita ut om man vill, så länge inte någon personal ser. Vilket jag och några andra gjorde lite för ofta, haha. Det var självklart otroligt jobbigt där just för att jag var tvungen att gå emot anorexin men jag kände mig alltid trygg med personalen och med patienterna.  Jag ville inte därifrån. Jag hade hittat några som hjälpte mig. Jag hade många bra stunder på avdelning 51 som lyste upp allting i det där mörka jag hade inom mig.

Jag har gått två dagvårdar på Capio. Först dagsjukvården sommaren & hösten 2011. Hur kändes det att va där då? Otroligt jäkla skitjobbigt. Där började den riktiga kampen. Men alla patienter var underbara och fick bra kontakt med dem. Det var lite som att gå i en skola eller dagis som vi kallade det, haha. Hade en bra behandlare också. Men det kändes såklart jobbigt att vara där. Och ibland avskydde jag allt och alla men något fick mig ändå att åka dit varje dag. För jag visste att där såg de mig. Där fick jag synas.

Dagvården i sollentuna gick jag slutet av sommaren och halva  hösten 2012. Där går man ju bara halvdagar. Psykiskt sätt var jag mycket friskare än tidigare. Men behövde jobba med vikten och hitta tillbaka till ätandet. Men hade inte lika mycket förbjudet och allt var annorlunda. Jag hade kvar min gamla behandlare från öppenvården och hon är alltid underbar. Så det var bra. Annars avskydde jag att va där. Jag hade ju skapat mig ett liv utanför sjukhuset, det var där jag ville vara, men jag visste också att om jag inte gick dit skulle allt gå åt helvete. Så att va där var bara jobbigt och irriterande.


Grekland 2014